Regnet var iallafall något som jag inte hade saknat. Jag trippade fram mellan alla vattenpölarna och mina convers vart väldigt fort blöta. Det var min tredje dag i London och jag saknade faktiskt inte Los Angeles lika mycket nu när jag fick vara med Eleanor. Min mobil vibbrerade i fickan och jag fiskade snabbt upp den.

 

-I'm on my way! Svarade jag eftersom jag visste att det var Eleanor som ringt. Jag hade fått adressen till Louis' lägenhet som var inom gångavstånd för mig. Vi skulle hitta på något för tredje dagen igen och nu skulle även Louis' kompisar vara med. Jag oroade mig en aning för att de inte skulle tycka om mig, men jag överdrev nog bara.

 

 

-Okay, guys, be kind to her. Sa jag strängt efter att ha avslutat det korta telefonsamtalet och riktade in blicken på Niall som ofta kunde bli lite för mycket, även fast han aldrig menade något illa.

 

-It's okay, El. She'll love us! Sa Zayn och fixade till håret lite extra. Jag himlade med ögonen och försökte slappna av. Jag överreagerade bara. Men det var viktigt för mig att Cassie skulle trivas med killarna, som jag fick spendera mycket tid med nu när och och Louis var tillsammans. Jag hade inte sett Cassie på flera månader och jag hade saknat henne något förfärligt. Nu när jag äntligen fick umågs med henne igen, så var jag ju tvungen att berätta den lilla hemligheten om killarna. Hur skulle hon ta det? Louis hade blivit jätte chockad dagen innan när vi satt på fiket och Cassie hade frågat honom om vad han gjort i LA. Han var inte längre van vid att människor inte kände igen honom. Ett knackande på dörren avbröt mitt tänkande och jag fick bråttom. Utanför dörren stod självklart Cassie med ett litet leende. Jag kramade om henne, trots att hon blivit blöt av regnet.  Jag började tveka, var det verkligen rätt tillfälle att berätta det?

 

-Are we going to stand here the whole day? Frågade Cassie ironiskt när jag inte släppte taget om henne.

 

-Oh, sorry... Sa jag ursäktande och släppte snabbt taget om henne medans hon skrattade. Hon steg in innanför dörren i samma ögonblick som killarna kom in i hallen.

 

 

-So, you are the famous Cassie. Eleanor have been talking about you the whole morning! Sa en av killarna och Eleanor stötte till honom medans resten av killarna inklusiv jag började skratta.

 

-I guess I'm... Sa jag och log.

 

-I'm Niall. Sa killen som precis retats med Eleanor.

 

-I'm Liam. Sa killen som stod brevid och räckte artigt fram handen.

 

-I'm Zayn... Sa killen på andra sidan Niall. Han såg en aning blyg ut och vände bort blicken med ett leende efter att ha mött min blick ett kort ögonblick.

 

-And I'm Harry... Sa killen som gömt sig bakom de andra en aning. Jag stannade till av chock och Harry gjorde likadant när han i samma sekund insåg samma sak.

 

-It's you! Sa han och log fånigt. Jag hade ännu inte fått tillbaka talförmågan så jag nickade bara. Det var verkligen helt otroligt att just den Harry som jag krockat med i LA, var Harry som nu stod framför mig.

 

-Do you know each other? Frågade Louis förvirrat och jag började att skratta.

 

-Not really... Sa jag och Harry skrattade också medans alla andra såg ut som frågetecken.

 

-We kind of met each other in Los Angeles just a few days ago. Sa Harry och flinade stort.

 

-No, we crashed into each other! Rättade jag honom och han log generat.

 

 

Jag kunde inte slita blicken ifrån henne och det började bli pinsamt. Vi satt allihopa i den enorma soffan som stod i mitt och Louis' vardagsrum. Niall och Zayn hade tillsammans valt en film som nu var påsatt, men som inte hade min uppmärksamhet över huvudtaget. Jag kunde inte slita blicken ifrån hennes smile-grop på den vänstra kinden, det lilla leendet och det gyllenbruna håret som hängde i perfekta lockar över hennes axlar. Vad var det med mig?

 

-Harry, what's wrong? Frågade Liam och petade mig i sidan. Jag mötte förvirrat hans blick och han log.

 

-What? Sa jag och låtsades bli förvånad.

 

-I'm not blind... Sa han så att ingen annan hörde och log sedan fånigt. Jag himlade med ögonen och satte armarna i kors. Efter några sekunder kom jag på mig själv med att stirra sådär på henne igen.

 

-Why don't you just ask for her number? Frågade Liam i mitt öra och jag ryckte till. Var det så tydligt? Jag kunde väll inte bara fråga sådär rakt ut? Det vore super pinsamt! Hon skulle ju fatta direkt och jag skulle se ut som en idiot. Nej, jag kunde inte visa mina känslor ännu. Jag hade ju precis träffat henne för andra gången och den första räknas knappt. Det fick ta sin tid.

 

-That would be weird... Väste jag tillbaka till Liam som drog på munnen.

 

I samma ögonblick som eftertexterna började rulla så ringde Cassies mobil och hon svarade medans vi andra sträckte på oss. Jag såg på medans hon gick ut i köket för att fortsätta samtalet. Vi andra satt kvar och lyssnade på Louis' tråkiga skämt som han precis hittat på.

 

-Go and talk to her... Viskade Liam i mitt öra medans Niall föll i skratt pågrund av Louis' torra humor. Jag skakade nästan osynligt på huvudet. Jag visste också att jag hade en chans nu, men jag kunde inte ta den. Jag hade aldrig varit nervös bland tjejer, men hon, Cassie gjorde mig verkligen knäsvag. Det hade hon gjort första gången också, efter att vi krockat i varandra.

 

-Sorry, guys, I've have to leave now... Sa Cassie efter att ha kommit ut ur köket igen. Eleanor flög fort upp från Louis' famn och gick fram till Cassie, vilket vi andra också gjorde senare.

 

-Well, It was really nice to meet you, all of you... Sa Cassie och hennes blick fastande på mig när hon sa det sista. Hennes blick såg inte ut som första gången jag mött den. Den var nu inte längre sådär sorgsen. Hennes havsblåa ögon glittrade faktiskt i ljuset från fönstret. Till sist log hon bara och vände sig sedan mot oss alla igen.

 

-Hope we can spend some more time together another day... Sa Liam vänligt och hon nickade.

 

-I'm free the whole week... Sa hon med ett leende värt att dö för.

 

-But we're not... Sa Zayn besviket och Cassie rynkade pannan.

 

-What are you guys working with? Frågade hon och jag tittade chockat på henne. Visste hon ärligt talat inte vilka vi var? Hon skulle precis säga något mer men Eleanor drog med henne ut i hallen. Hade jag precis träffat en tjej som inte visste vilka One Direction var? Allt med Cassie vart bara mer och mer speciellt. Hela hon var speciell...

---

Super kul att få kommentarer om att det jag skriver uppskattas! Jag uppdaterar så mycket jag hinner och kan, men vissa saker kommer i vägen. Mitt liv är ganska komplicerat just nu, skulle faktiskt kalla det ett helvete. Tar hjälp av mitt skrivande som får allt att kännas bättre, även om det går segt. Förlåt om det är stavfel, orkar inte läsa igenom det mer än en gång ;)

 

Har ni idéer så får ni självklart dela med er av dem! Skulle inte säga att jag har idé-torka, men det är alltid kul att se hur andra skulle tycka att denna novell borde utvecklas. x