Vi satte oss vid ett avskillt bord när vi köpt vår mat i cafeterian. Vi båda var pratglada och någon pinsam tystnad uppstod aldrig.

 

-Don't look back, but there's six cute boys who's watching us... Sa Grace och jag spottade nästan ut maten på henne. Jag var inte van vid uppmärksamhet, även fast jag hade haft många pojkvänner förut, utan att vara speciellt vacker. Det kändes plötsligt obehagligt att veta att någon hade ögonen på en bakifrån.

 

-Oh my god, they are coming here! Sa Grace i ett litet glädje tjut.

 

-Just realax! Sa jag lugnande och skrattade lite åt hennes utflippande reaktion.

 

-Can we take at seat? Frågade en röst bakom mig. Jag vände mig om och mötte ett par ögon som tillhörde en extremt söt kille. Bakom honom stod fem killar till och alla log stort mot oss.

 

-Of course... Sa jag och de satte sig bredvid oss vid bordet.

 

-We just wanted to say hi... Förklarade en av killarna och jag nickade förstående.

 

-I'm Jake... Presenterade sig en av killarna. Det var han som hade frågat om de fick sätta sig. De andra killarna presenterade sig också. De hette Daniel, Colin, Kevin, Austin och Tyler. Colin och Daniel var extremt lika. Båda hade gyllenfärgat hår, bruna ögon och kraftig överkropp. Annars var de alla ganska olika. Jake hade mörkt ruffsigt hår, nästan svarta ögon, ett brett leende och klädd med enkla kläder. Tyler var ganska tystlåten, men såg ut att vara gruppens ''bad boy'' Han var klädd i dyra märkes kläder som passade hans biffiga kropp, hade perfekt stylat hår och ett leende som bara visade sig ibland. Kevin såg på något sett lite yngre ut än de andra. Han hade ljusblåa ögon och ruffsigt, solblek hår och ett leende som visade hans perfekt tänder. Austin var den pratglada och skrattade åt allt alla sa. Hon drog hela tiden handen igenom sitt bruna hår och verkade öppen på något sett. Jag hade bara behövt kasta några blickar på dem och redan fått känsla av att jag kände dem.

 

-I'm Grace and this is Cassie... Sa Grace och de log mot oss.

 

-So, you are new here? Frågade Colin och jag nickade.

 

-Yes, both of us arrived today. Sa jag och de nickade.

 

-Were do you come from? Undrade Kevin och Grace nickade åt mig att börja.

 

-I'm from London, England you know... Sa jag och Austin skrattade igen även fastän jag inte försökt vara rolig.

 

-And I'm from Ireland. Sa Grace och verkade en aning stolt.

 

-What are you from? Undrade jag och antog att de var ifrån USA, eftersom deras engelska var amerikansk.

 

-We are from Sweden, if you know were it is... Sa Daniel med ett leende.

 

-Yeah, I think so... Sa jag fundersamt.

 

-I know were it is! My dad are from Sweden! Sa Grace glatt och killarna sken upp i ett leende.

 

-Can you say anything in swedish? Undrade Colin och Grace skakade på huvudet.

 

-Dad tried to teach me, but I wasn't really good... Sa Grace och nu skrattade vi alla lite.

 

Vi pratade ganska länge, det hann iallafall bli skymning. Vi pratade om vilka inriktingar vi hade och vilka klasser vi var indelade i. Jake hade förvånande nog också musik som inriktning, vilket gjorde att vi hamnade i samma klasser. Det var skönt att veta att jag iallafall skulla känna någon som hade samma klasser som en själv. Kevin hade valt politik, precis som Grace, medans Colin, Austin, Tyler och Daniel hade valt sport. 

 

-So, your first day tomorrow... Sa Jake när vi alla gick mot våra rum. Det gjorde mig nervös. Men Jake hade iallafall lovat mig att vi skulle hänga tillsammans hela dagen, så att jag slapp vara ensam.

 

-It will be great! Sa Grace och puttade mig i sidan. Det syntes antagligen att jag var nervös. Killarna hade sina rum bredvid varandra längst ner i korridoren, en bit ifrån våra. Vi sa hejdå när vi kom fram till dörren som ledde till mitt och Graces rum.

 

-Okay, see you tomorrow... Sa killarna och vi nickade innan de försvann och vi gick in i vårt rum.

 

Grace och jag började genast att snacka om allt möjligt. Om de sex killarna vi precis bekantat oss med, om morgondagen och sedan kom vi in på ett av mina känsliga ämnen. Jag kunde lite på Grace det kände jag, även om vi träffats samma dag.

 

-What's the point of life? Undrade Grace och det högg till i magen. Vi hade bäddat ner oss i våra sängar som endast hade två meter mellan varandra. Just den frågan hade jag aldrig lyckats besvara.

 

-I don't know... Sa jag och hoppades innerligt på att vi skulle byta samtalsämne.

 

-I can see that you are hiding something... Sa Grace och jag log lite. Vi hade endast känt varandra i några timmar, men det kändes som om vi varit bästa vänner sedan barndomen. Hon kunde se om jag var nervös, rädd eller helt enkelt ville dölja något. Jag mötte hennes blick i det halvmörka rummet och hon log.

 

-Tell me... Bad hon och jag tog ett djupt andetag.

 

-A few months ago... Började jag och andades några djupa andetag innan jag fortsatte.

 

-...I was depressed, didn't eat and thought about suicide... Sa jag och Grace hajade till.

 

-Why? Frågade hon oroligt.

 

-Because some people treated me bad... Sa jag och hon tystnade tvärt.

 

-What did you do? Frågade hon försiktigt.

 

-I started with music and met new humans... Sa jag och log åt hur lycklig jag alltid vart av att sjunga. Jag sneglade på gitarren i hörnet av rummet och det kilade i fingrarna. Jag ville spela, men visste att jag var tvungen att vänta till morgondagen.

 

-What sort of music? Undrade Grace intresserat.

 

-My own music... Sa jag och Grace log.

 

-What music do you like? Undrade jag och hon tänkte efter lite.

 

-I like the most, but my favorit is One Direction... Sa Grace och jag tänkte efter. Namnet var bekant, men det var ingen klocka som ringde. Vi pratade inte mer om livsmeningen, utan om lite roligare saker. Efter någon timme somnade vi. Jag hade hunnit sms:a mamma och berättat om allt. Jag hade skrivit om resan som gått utmärkt, om Grace och om skolan. Mamma hade inte svarat och jag orkade inte vänta mer efter en kvart, så jag försökte istället sova, vilket Grace redan gjorde. Jag kände mig riktigt lyckligt lottad. Jag var i USA, hade fått en ny underbar vän och kunde börja om på nytt. När jag blundade och försökte somna så såg jag plötsligt Jake framför mig. Jag såg hur han hade givit mig underbara leenden medans vi hade pratat i resturangen lite tidigare.

Vad var det med mig?

 

 

Tidigare: Jag öppnade dörren och mötte förvånat en tjej i samma ålder som mig. Hon hade medel långt, blont hår och en modern klädstil. När hon fick syn på mig så sken hon upp i ett leende och hennes blåa ögon lös.

 

 

-Okay, so were are you from? Frågade Grace när vi presenterat oss för varandra. Hon var riktigt trevlig och jag skulle inte ha några problem att bo med henne under fyra månader.

 

-I'm from England. Svarade jag och hon sken upp.

 

-Really? I'm from Ireland! Sa hon och jag log.

 

-Well, I could almost hear it on your accent... Sa jag och hon skrattade. Det var ganska otroligt att vi var ifån två grannländer, när det var ungdomar från hela världen som reste för att studera här.

 

-Do you think it will be nice here? Frågade jag och hon ryckte på axlarna.

 

-Better than home... I'm just so happy that mum let me go! Sa Grace och log stolt.

 

-My mum wanted me to go... Sa jag med ett lite retsamt leende.

 

-Lucky you! Sa hon och vi skrattade. Vi pratade lite mer. Berättade om vad vi hade för intressen, vad vi hade valt för inrikting och hur vi hade det hemma. Jag berättade att jag älskade mode, musik och att fotgrafera, typiska tjejintressen. Jag hade valt musik som inriktining på skolan, vilket antagligen skulle bli super kul. Grace berättade att hon älskade hästar och ridning. Hon bodde tydligen på en häst-gård, hemma i Irland. Hon hade valt inrikting politik, vilket verkade extremt tråkigt, men Grace var nöjd. Vi började att packa upp medans vi pratade. Vi valde walk in closet och bäddade sedan sängarna. När vi kände oss klara så gick vi mot resturangen tillsammans.

 

-Cassie, I'm really glad that I met you. It had been pretty awkward to walk around comlpletely alone... Erkände Grace och jag kunde inte hålla mig för skratt.

 

-Yeah, I feel the same. It feels like we will have an amazing time! Sa jag och hon nickade instämmande. Det kändes bra mellan mig och Grace och jag trodde verkligen att vi skulle kunna bli bra kompisar. När vi till sist kom fram till den lilla matsalen så satt det några tiotal elever och åt middag. De tittade upp när vi kom in, vilket kändes extremt pinsamt. Var vi de enda nya på något sett? Eller var vi helt enkelt utstickande på något sett?

 

-Everybody is watching us... Viskade Grace oroligt och jag skrattade lite.

 

-What? Frågade hon.

 

-They think we are hot! Skojade jag och Grace skrattade också.

 

 

 

 

Jag klev av flygplanet, fortfarande förbannad. Flygresan hade tagit evighet och människorna bredvid mig hade inte varit särkillt trevliga. Jag förstår inte hur mamma hade lyckats övertyga mig till det här! Jag hade nu suttit på ett plan i flera timmar och landade precis i USA. Jag saknade faktiskt London en aning, vilket jag aldrig hade trott. Jag saknade mina vänner som egentligen inte ens fanns och jag saknade själva känslan som jag endast hade när jag väl var hemma. Men nu hade jag blivit stor, jag hade blivit vuxen och skulle ta ansvar för mitt liv och framtid. Det var så mamma och pappa såg på det. Nu hade jag flyttat till USA, en bit utanför Los Angeles för att bo här under en termin. Jag var nu en utbytes student och skulle gå halva delen av mitt sista år, här i USA.

Skulle jag klara det, eller skulle allt gå åt helvete, precis som det gjort hemma?

 

Jag tog mina väskor från rullbandet och gick mot entrén där en kvinna från skolan skulle möta upp mig.

 

-You are Cassandra, right. Cassandra Black? Undrade en kvinna i medelåldern. Jag nickade.

 

-Cassie... Rättade jag henne och hon log. Jag hade alltid blivit kallad Cassie, inte Cassandra som var mitt fulla namn. Jag var sjutton år och skulle nu klara mig själv under fyra månader innan jag fick komma hem igen. Fyra månader som nu kändes som om det skulle bli ett helvete. Jag försökte tänka positivt, jag var faktiskt i USA och skulle bo här! Det kunde inte bli bättre...

 

-I'm Cindy and will be your helping hand the first days... Sa kvinnan och räckte fram handen.

 

-Nice to meet you, Cindy... Sa jag artigt fastän jag inte alls hade lust att vara trevlig.

 

-I'm going to drive you to the school and then show you around... Förklarade hon och jag nickade. Han bad om att få ta en av mina väskor och sedan gick vi ut från flygplatsen. Jag behövde inte säga mycket, hon skötte snacket och var väldigt pratglad.

 

-So, are you excited? Undrade Cindy när vi satt i en bil påväg bort från flygplatsen. Klumpen i magen hade försvunnit och jag kunde nu njuta av det härliga klimatet, även om det bara var ifrån bilen. I London var det antagligen en mulen sen-sommar dag, medans jag var i självaste Los Angeles. Varför hade jag egentligen längtat hem? Nu skulle jag leva livet... och gå i skolan.

 

-Yeah, more for every second... Sa jag och tittade på Cindy och sedan ut igen. Palmerna svishade förbi och trafiken blev all mer gles. Efter ungefär tjugo minuter svängde vi in på en gata som var ungefär lika stor som de i London. Längs gatan såg det nu ut att vara lyxiga lägenheter istället för butiker. Jag skymtade skolan längre fram och den var verkligen enorm i verkligheten. Den stora byggnaden bestod av minst tre våningar och stod ståtligt i slutet av gatan. Utanför vimlade det var elever i ungefär samma ålder som mig. Cindy hjälpte mig ännu en gång med väskorna och när vi gick över den öppna ytan, mot skolan så hade jag allas blickar klistrade på mig. Då menade jag allas blickar. Det kändes konstigt. Visst, jag hade varit ganska populär i min gamla skola som jag fått i för ungefär ett år sedan, men inte haft så mycket uppmärksamhet som nu. Det skulle bli konstigt att bo i skolan, för det var exakt vad jag skulle göra här. Det var bara utbytes studenter och elever som bodde för långt bort som gjorde det, men det kändes ändå skumt på något sett. Jag var noga med att inte få ögonkontakt med någon, för antagligen skulle man då se min rädsla och osäkerhet. Det var som en befrielse att komma igenom porten och in i skolan, där ingen kunde se mig. Skolan var nästan folktom, eftersom det var sent på eftermiddagen och de flesta klasserna hade slutat nu. Jag följde efter Cindy som kunde den exakta vägen till rummet där jag skulle bo.

 

-Will I have any room mates? Frågade jag och Cindy vände sig mot mig.

 

-Yeah, sorry, I forgot to tell you. There's two persons in every room, so you will have one room mate... Sa Cindy och jag nickade. Det skulle kunna bli en bra början, om min rumskompis var trevlig kunde vi säkert umgås nästa dag, då skolan började och jag inte hittade. Rummet låg ganska långt in i korridoren, men till slut kom vi fram och jag fick öppna med nyckeln som Cindy givit mig några minuter tidigare. När jag kom in så vart jag chockad. Rummet var helt över mina förväntningar. Ljust trägolv och vita väggar gjorde det första rummet ljust och öppet tillsammans med de enorma fönsterna. Det var inrett med en soff-hörna och tv, en liten köks-hörna och en matplats bestående av ett litet bord och två stolar. Jag satte ner mina väskor och gick vidare till nästa rum som man öppnade igenom en stjutdörr. I det rummet var det lika ljust och inrett med två enorma, enkel sängar, som stod på varsinn sida av rummet. Bredvid sängarna stod nattduksbord med varsinn lampa på. Även i det rummet fanns en liten sittplats, bestående av två fotöljer som prydligt stod i en hörna. Jag gick igenom rummet, vidare till två små dörrar som stod bredvid varandra. Jag öppnade den ena dörren och mötte förvånat en walk in closet garderob. Den var inte större än den jag hade hemma, men bättre än vad jag hade tänk mig. Dörren bredvid innehöll också en walk in closet som var lika tom som den första.

 

-Haven't my room mate moved in yet? Frågade jag Cindy som precis kommit in i rummet efter mig.

 

-No, she will arrive later this evening... Förklarade Cindy och jag nickade. Jag gick till den sista dörren i rummet, den ledde in till ett lagom stort badrum.

 

-Do you like the room? Undrade Cindy och jag vände mig mot henne.

 

-I love it! Sa jag och hon skrattade.

 

-The most students says exactly the same and we are pretty proud of our rooms... Erkände Cindy och jag log.

 

-Should I show you around now? Frågade hon när jag fått ställa in mina väskor och välja säng.

 

-Yeah, sure! Sa jag och låste efter mig när jag gick med Cindy.

 

En timme senare hade jag fått se de viktigaste delarna av skolan, fått hälsa på en del av mina nya lärare och fått mitt schema. Cindy sa sedan hejdå till mig och sa att middagen serverades en halvtimme senare. Jag hittade tillbaka till mitt rum själv, men det var upplåst när jag kom fram. Jag öppnade dörren och mötte förvånat en tjej i samma ålder som mig. Hon hade medel långt, blont hår och en modern klädstil. När hon fick syn på mig så sken hon upp i ett leende och hennes blåa ögon lös.

 

-Hi, I'm Grace! Sa hon och räckte fram handen.

 

---

Ett långt kapitel, jag vet. Men jag tyckte helt enkelt att ni skulle få en ordentlig känsla för det hela. Nu har ni fått vara med om lite mer än om jag hade kortat ner det. Hon har kommit till skolan, blivit runt-visad och träffat Grace, sin nya rumskamrat. Vad tycks?

Hejsan! Detta blir min första novell kallad ''Gotta be us'' Design kommer upp inom kort, men nu känner jag att jag behöver få komma igång. I detta inlägg så ska jag bara berätta om lite övrigt kring bloggen. Det kommer att komma nya kapitel ungefär varannan dag, beroende på min skrivlust, tid och planering.

 

Skrivlusten är något som är otroligt viktigt för mig. Jag måste ha inpiration, ha lust att skriva! Annars blir det bara skit som ingen vill läsa. Jag hoppas på att ni ska gilla min novell. Läs och njut.