-Hi... How are you? Frågade jag försiktigt när jag kom in i rummet och gick mot henne.

 

-Grace... Everything's gonna change. Sa Cassie ansträngt.

---

 

 

-Why can you not tell us right now? Frågade jag frustrerat medan Sarah körde tillbaka, ut från arenans område.

 

-Because it's not my thing to tell. It's... no, sorry. You'll have to wait. Sa hon och satte sedan på hög musik för att vi inte skulle kunna protestera mer. Jag hade inte känt henne mer än under en dag, men ändå kändes det som om jag visste att det hon inte kunde säga handlade om mig.

 

-This isn't the way back to school? Sa Jake och jag vaknade ur mitt dagdrömmande och la märke till samma sak.

 

-Sarah! At least tell us where we are going! Sa Jake allvarligt och Sarah suckade.

 

-Okay, so we're going to the hotel where I'm staying... Sa Sarah och jag kom ihåg att Jake nämnt att både hans syster och pappa bodde på samma hotell som min mamma under tiden hon var här i LA.

 

-Great, then I can go and say hello to my mum! Sa jag och försökte se det positiva i att vi åkte till hennes hotell utan att jag fick veta anledningen.

 

-Yeah, you surely can... Mumlade Sarah nästan ohörbart.

 

 

-Okay, we're here... Sa Sarah efter att ha tagit oss upp genom hissen och genom en korridor. Hon öppnade den olåsta dörren och släppte in oss först.

 

-Mum? Var det första som kom ut från min mum.

 

-Pappa? Var ordet som lämnade Jakes mun och även om jag inte förstod svenska, så visste jag att han var lika förvånad över att se sin pappa sitta där i soffan bredvid min mamma, med händerna ihopflätade.

 

 

-What do you mean? Cassie, what happend? Frågade jag och tittade oroligt på henne efter att ha satt mig ner i soffan.

 

-Jake, please explain... Bad hon och tittade bort mot Jake. Jag vände också blicken mot honom och han drog ett djupt andetag och man såg hur svårt han tyckte att det var. Vad nu än var de försökte förklara.

 

-Well... Let's say that Cassie and I... we're kind of... she's like me stepsister now. Sa han och jag spärrade upp ögonen.

 

-What?! Halvskrek jag och insåg att jag precis måste ha väckt några i rummet bredvid. 

 

-I think I'll leave you two to talk... Sa Jake och reste sig upp från stolen han suttit på.

 

-Goodnight then... Mumlade Cassie och jag log osäkert mot honom innan han försvann ut genom dörren.

 

-What? Sa jag igen när dörren gått igen, nu med en lägre ljudnivå. 

 

-What do you want me to say? Frågade hon, aningen irriterat.

 

-Well, I want you to explain how this could happen. I mean... what will happen between you and Jake now? Sa jag försiktigt och hon ryckte till.

 

-What do you mean with "between you and Jake"?! There's nothing between us! We're friends and now... he's my... stepbrother. I can't help that my mum suddenly fell in love with his dad. I just... I can't take it. Sa hon och rösten svek henne mot slutet. Jag visste inte vad jag skulle svara, så jag la armen om henne och hon lutade sitt huvud mot min axel. Hur hade det kunnat bli såhär? Imorse hade vi vaknat upp för en helt vanlig dag. Jag hade gått på alla lektioner och sedan hjälpt till med de där flygbladen som Cindy först bett Cassie att dela ut. Cassie hade fått sova ut den här morgonen och jag hade inte sett henne förrän nu, så vad som hänt ville jag väldigt gärna veta. Nu. Plötsligt slog det mig. Jag hade sett dem efter den sista lektionen, när jag delade ut informationsbladen. Cassies mamma och Jakes pappa. Jag hade sett dem. Tillsammans. Jag skulle precis försöka säga det, men det knackade på dörren och jag reste mig upp för att öppna.

 

-Hi, Grace... Sa Eleanor och gav mig ett litet leende.

 

 

-Can we at least talk about it? Frågade jag och stoppade Louis från att lämna hotell rummet. Det fanns ändå ingenting han kunde gå ut för att hitta på. Det var mitt i natten och han hade för guds skulle precis kommit tillbaka från ännu en konsert.

 

-We don't have anything to talk about, Eleanor... Sa Louis och försökte lönlöst att öppna dörren.

 

-See, that's exactly what I mean! You never call me Eleanor! Sa jag menande och Louis gav ifrån sig ett irriterat stön efter att ha vänt sig om, bort från mig och dörren.

 

-What happend between us? Frågade jag försiktigt och kunde se hur Louis tittade ner i golvet.

 

-I think we did a mistake, El. We shouldn't had told everyone about us. I think it was too early... Sa Louis och försökte gå ut genom dörren igen, som för att fly. Den här gången stoppade jag honom inte. Ville han inte vara med mig, så skulle jag låta honom gå, något min mamma alltid hade sagt när det gällde killar och relationer.

 

-So it's over?! Ropade jag genom korridoren medan han försvann längre och längre bort. Han svarade inte. Han stannade inte ens. Han gjorde ingenting, förutom att fortsätta gå. Skulle jag ta det som ett "ja". Skulle jag ens ta det som ett svar? Jag försvann in på vårt hotellrum igen och irrade förvirrat omrking. Fram och tillbaka gick jag. Till slut rev jag ut en bit papper från Louis' inspirations bok som han alltid hade med sig. Jag drog fram en penna och skrev med slarviga bokstäver. "Call me if you regret what you said" Skrev jag och kunde inte hindra en tår från att droppa ner på den lilla pappersbiten. Det var först då jag insåg att jag inte hade gråtit sedan min jobbiga period. Jag hade inte gråtit sedan jag låg där i sjukhussängen och insett hur ensam jag var efter att Cassie försvunnit ifrån mig. Jag tog min mobil och gick sedan ut genom samma dörr som Louis tidigare gått ut genom. Men jag hann inte lika långt som honom, för en arm grep tag i min.

 

-Hey, what happend? Frågade Harrys mörka röst och man kunde tydligt höra att han tidigare hade sovit.

 

-Nothing. Just let go of me! Bad jag med skakig röst.

 

-Eleanor! I mean it! Why were you and Louis screaming at each other? Frågade han, utan att släppa greppet om min överarm.

 

-Harry, please... I... I can't do this anymore... Sa jag och rösten svek mig. Plötsligt var jag indragen i en stor kram. När jag tänkte efter så hade Harry aldrig kramat mig förut. Inte sådär. Vad jag hade förstått så hade fansen tolkat min och Harrys relation som stel och ansträngd. Jag skulle nog snarare säga att vi aldrig lärt känna varandra. När Louis hade presenterat mig för resten av killarna så hade alla förutom Harry varit väldigt öppna på direkten. Det hade känts lite som om jag stulit Louis från honom. Men någonstans där Cassie kom in i det hela, så hade jag och Harry bildat någon ny sorts relation. Hon var min bästavän och hans flickvän. Vi fick en länk till varandra. Vi kunde börja om från början.

 

-I understand that you have to go... Just don't do anything stupid and try to not get hurt, cause Louis would blame himself then... Mumlade Harry medan han släppte taget om mig.

 

-He wouldn't care! Snäste jag tyst.

 

-He would, and you know it. Sa Harry bestämt och jag suckade innan jag log tacksamt kände ögonen tåras igen. Jag vände mig snabbt om och gick därifrån för att han inte skulle hinna se den lilla droppen lämna mitt öga och långsamt glida nerför min kind, innan jag torkade bort den med handen. Bara tanken på att Louis kanske hade lämnat mig fick mig att vilja gråta ut all vätska jag hade i kroppen. Bara få ut allt.

 

-Be careful! Väste Harry efter mig när jag gick genom hallen, mot trapporna. Jag visste redan vart jag skulle och jag hade tur nog att få tag på en förbipasserande taxi när jag kom ut från hotellet.

 

-Hi, Grace... Sa jag och log osäkert när Grace hade öppnat dörren.

 

-Hi... Mumlade hon och steg åt sidan för att jag skulle kunna komma in.

 

-El? Sa Cassie förvånat när hon fick syn på mig. Bara att få se henne väckte ny lycka i mig och jag var glad över att se henne som vanligt igen. Sjukhusgrejen hade inte klätt henne. Men något var fel. Hennes ögon var trötta och förvirrade medan hennes mun var hårt ihopdragen.

 

-What's wrong? Frågade vi båda exakt samtidigt och skrattade sedan försiktigt.

 

-I just need a hug... Sa jag och kände hur ännu en tår bröt mot mina regler och lämnade mitt högra öga.

 

-Come here! Sa hon och jag satt snart i soffan bredvid henne och hade sedan hennes varma armar runt mig.

 

-Everything's turning out wrong, El... And I'm scared. Mumlade Cassie mot mitt öra.

 

-Me too. Medgav jag och kramade om henne hårdare.

---