Gotta be us- Kapitel 13
The meeting- Kapitel 13
Tidigare; Ett nytt sms från Louis. ''Guess you are late again. I'll wait for you outside the airport. Hurry up sweetie! xxxxx''
Cassies Perspektiv:
Eleanor hade hastigt fått lämna caféet och jag förstod att hon hade blivit försenad. Det var ganska typiskt henne, alltid komma en aning för sent. Jag hade gått gå den korta biten hem och var nu rastlös för andra gången den dagen. Mamma skulle inte komma hem förrän sent efter middagstid, eftersom hon stod för stängningen av caféet just idag. Eleanor hade inte hört av sig igen och jag bestämde mig för att ringa Grace och se hur hon hade det.
-Hi, Cassie! Svarade Grace glatt efter fem signaler. Det var skönt att höra hennes röst igen efter att ha varit ifrån varandra för första gången sedan skolstarten.
-Hello, Grace. Is it great to be home again? Frågade jag och la mig ner i soffan för att bereda mig på ett långt samtal. Jag och Grace kunde verkligen prata i evigheter, vilket just nu var precis vad jag behövde.
-I miss Los Angeles a bit, and Kevin, but otherwise is everything good. How is it to be back in London? Frågade Grace och det var skönt att hon frågade, för nu visste jag vad jag skulle svara.
-I've missed it, but like you said. I miss Los Angeles too... How's your horses? Frågade jag och visste att Grace kunde föra samtal om sina hästar för alltid. Hon pratade alltid om sitt egna sto Scarlett, som hon fött upp alldeles själv. Hästar var inte riktigt min grej, men jag accepterade att Grace älskade dem.
-They're good. I've been riding the whole day! Sa Grace och startade ett samtal om hur hennes ridlektion hade sett ut. Jag lyssnade knappt, utan gick istället ut i köket för att hitta något att äta. Precis som jag förutsett så höll samtalet på i nästan en timme. Jag förstod inte riktigt hur vi lyckades, men vi kom alltid på något mer som vi absolut var tvungna att dela med oss av.
-Cassie, sorry, I really need to go now... Sa Grace och lät uppriktigt ledsen.
-Okay, we could talk later! Sa jag och Grace tyckte att det lät som en bra idé. När vi några sekunder senare hade avslutat samtalet så gick jag ut i köket för att påbörja middagen som jag fick äta ensam. När jag hade ätit upp den enkla middagen drog jag mig till soffan och började zappa mellan olika tv-kanaler. Mobilen vibbrerade och jag tittade på den nya sms:et från Eleanor. ''Sorry that I didn''t call earlier. Would you like to meet me and Louis tomorrow? xxx'' Jag skrev snabbt ett svar ''Of course! Call me tomorrow. I look forward to meet him then! xxx'' I samma sekund som sms:et skickats iväg så kom mamma in genom dörren och jag insåg hur mycket klockan faktiskt var.
-Honey, are you still awake? Frågade mamma försvånat och satte sig i soffan bredvid mig. Jag gäspade innan jag nickade som svar.
-I have to tell you something... Sa mamma och det lät inte som om det hon tänkte säga var något possitivt. Jag svarade inte, utan väntade bara på att hon skulle fortsätta.
-You have probably noticed that your dad haven't been home... It's because we have separated. Sa mamma och allt stod stilla i huvudet. Det förklarade varför pappa inte ens haft tid att välkomna mig hem. Det förklarade varför mamma blivit så upprörd när jag skulle duka dagen innan och det förklarade varför jag inte ens fått en skymt av honom under det dygnet som jag varit hemma. Jag sneglade ut mot hallen. Hans kläder och skor var inte kvar. Det märkte jag först nu när jag väl tänkte på det. Hur länge sedan var det som de hade separetat? Innan jag flyttade till Los Angeles så hade de varit ett par och de verkade iallafall fortfarande älska varandra. Hade det blivit svårt för dem att stanna tillsammans efter att jag lämnat dem? Vart bodde pappa nu och varför hade han inte ens hört av sig?
-I just hope that you don't get upset cause I didn't said anything to you... Sa mamma och jag kramade om henne. Hon tyckte säkerligen att jag tog det ganska bra.
-No, of course not, mum. I'm happy if both of you are happy... Sa jag. Egentligen visste jag inte om det var sant. Separationen hade förvånat mig så otroligt mycket att jag kunde inte riktigt tänka klart. Mamma verkade tacksam för att jag iallafall accepterade det. Jag sa till slut att jag behövde sova och gick ursäktande upp till mitt rum. När jag låg i sängen så kom alla tankar på en gång. Varför hade pappa inte hört av sig? Skulle deras nya relation påverka mig? Hade allt skett bara för att jag åkt till Los Angeles? Var allt mitt fel? Jag intalade mig själv att allt skulle lösa sig och försökte att fylla hjärnan med nya tankar. Imorgon skulle jag träffa Eleanor igen. Och Louis. Jag såg fram emot det och hoppades innerligt på att han skulle tycka om mig.
Jag väntade på samma ställe som igår, på bron en bit ifrån Big Ben. Eleanor hade skickat ett sms om att vi skulle ses där om en halvtimme. Jag tittade på klockan. Fem minuter sen, men vad kunde man tänka sig om Eleanor. Jag tittade mig omkring, men såg bara människor som inte var dem. Min mobil vibbrerade plötsligt till och jag tryckte snabbt upp det nya meddelandet. ''Turn around!" Det var ifrån Eleanor och jag vände mig genast om. Där kom hon gående, hand i hand med killen som måste vara Louis. Eleanor kramade om mig så fort de kom fram och sedan så vände vi oss båda mot Louis som log vänligt mot mig.
-Yeah, and I'm Louis... Sa han och jag log också.
-Nice to finally meet you. Eleanor have been talking about you since yesterday. Sa jag och tittade anklagande på Eleanor som log generat.
-Oh, so Eleanor didn't told you about me before yesterday? Frågade Louis förvånat och tittade på Eleanor som generat skakade på huvudet. Louis skrattade och la kärleksfullt sin arm runt henne.
Några timmar senare satt vi alla tre på att fik. Louis var super rolig och verkligen helt perfekt för Eleanor. Han var verkligen för mycket och skulle hela tiden göra till sig, vilket fick både mig och Eleanor att skratta.
-Eleanor told me that you're living in Los Angeles right now... Sa Louis medans jag tog en klunk av mitt te.
-Yes, I'm an exchange student... Förklarade jag.
-Is it a nice school? Frågade Louis och verkade faktiskt ganska intresserad.
-It's in Los Angeles, isn't that enough? Skämtade jag och Louis skrattade.
-You're right. It's an amazing place! I came home from there yesterday. Sa Louis och jag mindes att Eleanor hade nämt det.
-So, what did you do in Los Angeles? Frågade jag intresserat och han skrattade lite, som om jag varit ironisk.
-You really don't know? Frågade Louis och tittade på mig som om min fråga varit ett skämt. Jag skakade förvirrat på huvudet och väntade på att han skulle säga något mer, men hans mobil ringde.
-Hay, Hazza... Svarade Louis glatt med luren mot örat. Jag vände mig mot Eleanor medans Louis fortsatte sitt samtal. Hon tittade döljande ner i marken och jag väntade på att hon skulle möta min blick, vilket hon inte gjorde. Borde jag veta vad Louis gjort i Los Angeles? Jag kände honom inte direkt och idag var första gången som jag träffat honom. Borde Eleanor ha berättat för mig vad han gjorde i Los Angeles, eller hade jag bara missat när hon sagt det?
-El, what did he meant when... Började jag, men Louis avbröt mig.
-El, I gotta go, do you join me? Frågade han och reste sig upp. Eleanor nickade glatt som om han hade blivit hennes räddning. De vände sig mot mig.
-It was really, really nice to meet you, Cassie... Sa Louis artigt och log.
-I'll call you... Sa Eleanor och kramade om mig innan de försvann hand i hand. Jag satt kvar ett tag på caféet och drack upp mitt te i lugn och ro. Jag såg hur alla gestalter kom och försvann på gatan utanför och insåg sedan att klockan var ganska mycket.
Förlåt för ett tråkigt kapitel, i nästa kommer det att hända mer. Nu har Cassie iallafall träffat Louis och Eleanor tillsammas. Hon vet inte att han är den berömda Louis ifrån One Direction, vilket kommer att ställa till det i kommande kapitel. x
Kommentarer
Postat av: Stephanie
Meeer! Skit bra inlägg <3
Trackback
