Jag klev av flygplanet, fortfarande förbannad. Flygresan hade tagit evighet och människorna bredvid mig hade inte varit särkillt trevliga. Jag förstår inte hur mamma hade lyckats övertyga mig till det här! Jag hade nu suttit på ett plan i flera timmar och landade precis i USA. Jag saknade faktiskt London en aning, vilket jag aldrig hade trott. Jag saknade mina vänner som egentligen inte ens fanns och jag saknade själva känslan som jag endast hade när jag väl var hemma. Men nu hade jag blivit stor, jag hade blivit vuxen och skulle ta ansvar för mitt liv och framtid. Det var så mamma och pappa såg på det. Nu hade jag flyttat till USA, en bit utanför Los Angeles för att bo här under en termin. Jag var nu en utbytes student och skulle gå halva delen av mitt sista år, här i USA.

Skulle jag klara det, eller skulle allt gå åt helvete, precis som det gjort hemma?

 

Jag tog mina väskor från rullbandet och gick mot entrén där en kvinna från skolan skulle möta upp mig.

 

-You are Cassandra, right. Cassandra Black? Undrade en kvinna i medelåldern. Jag nickade.

 

-Cassie... Rättade jag henne och hon log. Jag hade alltid blivit kallad Cassie, inte Cassandra som var mitt fulla namn. Jag var sjutton år och skulle nu klara mig själv under fyra månader innan jag fick komma hem igen. Fyra månader som nu kändes som om det skulle bli ett helvete. Jag försökte tänka positivt, jag var faktiskt i USA och skulle bo här! Det kunde inte bli bättre...

 

-I'm Cindy and will be your helping hand the first days... Sa kvinnan och räckte fram handen.

 

-Nice to meet you, Cindy... Sa jag artigt fastän jag inte alls hade lust att vara trevlig.

 

-I'm going to drive you to the school and then show you around... Förklarade hon och jag nickade. Han bad om att få ta en av mina väskor och sedan gick vi ut från flygplatsen. Jag behövde inte säga mycket, hon skötte snacket och var väldigt pratglad.

 

-So, are you excited? Undrade Cindy när vi satt i en bil påväg bort från flygplatsen. Klumpen i magen hade försvunnit och jag kunde nu njuta av det härliga klimatet, även om det bara var ifrån bilen. I London var det antagligen en mulen sen-sommar dag, medans jag var i självaste Los Angeles. Varför hade jag egentligen längtat hem? Nu skulle jag leva livet... och gå i skolan.

 

-Yeah, more for every second... Sa jag och tittade på Cindy och sedan ut igen. Palmerna svishade förbi och trafiken blev all mer gles. Efter ungefär tjugo minuter svängde vi in på en gata som var ungefär lika stor som de i London. Längs gatan såg det nu ut att vara lyxiga lägenheter istället för butiker. Jag skymtade skolan längre fram och den var verkligen enorm i verkligheten. Den stora byggnaden bestod av minst tre våningar och stod ståtligt i slutet av gatan. Utanför vimlade det var elever i ungefär samma ålder som mig. Cindy hjälpte mig ännu en gång med väskorna och när vi gick över den öppna ytan, mot skolan så hade jag allas blickar klistrade på mig. Då menade jag allas blickar. Det kändes konstigt. Visst, jag hade varit ganska populär i min gamla skola som jag fått i för ungefär ett år sedan, men inte haft så mycket uppmärksamhet som nu. Det skulle bli konstigt att bo i skolan, för det var exakt vad jag skulle göra här. Det var bara utbytes studenter och elever som bodde för långt bort som gjorde det, men det kändes ändå skumt på något sett. Jag var noga med att inte få ögonkontakt med någon, för antagligen skulle man då se min rädsla och osäkerhet. Det var som en befrielse att komma igenom porten och in i skolan, där ingen kunde se mig. Skolan var nästan folktom, eftersom det var sent på eftermiddagen och de flesta klasserna hade slutat nu. Jag följde efter Cindy som kunde den exakta vägen till rummet där jag skulle bo.

 

-Will I have any room mates? Frågade jag och Cindy vände sig mot mig.

 

-Yeah, sorry, I forgot to tell you. There's two persons in every room, so you will have one room mate... Sa Cindy och jag nickade. Det skulle kunna bli en bra början, om min rumskompis var trevlig kunde vi säkert umgås nästa dag, då skolan började och jag inte hittade. Rummet låg ganska långt in i korridoren, men till slut kom vi fram och jag fick öppna med nyckeln som Cindy givit mig några minuter tidigare. När jag kom in så vart jag chockad. Rummet var helt över mina förväntningar. Ljust trägolv och vita väggar gjorde det första rummet ljust och öppet tillsammans med de enorma fönsterna. Det var inrett med en soff-hörna och tv, en liten köks-hörna och en matplats bestående av ett litet bord och två stolar. Jag satte ner mina väskor och gick vidare till nästa rum som man öppnade igenom en stjutdörr. I det rummet var det lika ljust och inrett med två enorma, enkel sängar, som stod på varsinn sida av rummet. Bredvid sängarna stod nattduksbord med varsinn lampa på. Även i det rummet fanns en liten sittplats, bestående av två fotöljer som prydligt stod i en hörna. Jag gick igenom rummet, vidare till två små dörrar som stod bredvid varandra. Jag öppnade den ena dörren och mötte förvånat en walk in closet garderob. Den var inte större än den jag hade hemma, men bättre än vad jag hade tänk mig. Dörren bredvid innehöll också en walk in closet som var lika tom som den första.

 

-Haven't my room mate moved in yet? Frågade jag Cindy som precis kommit in i rummet efter mig.

 

-No, she will arrive later this evening... Förklarade Cindy och jag nickade. Jag gick till den sista dörren i rummet, den ledde in till ett lagom stort badrum.

 

-Do you like the room? Undrade Cindy och jag vände mig mot henne.

 

-I love it! Sa jag och hon skrattade.

 

-The most students says exactly the same and we are pretty proud of our rooms... Erkände Cindy och jag log.

 

-Should I show you around now? Frågade hon när jag fått ställa in mina väskor och välja säng.

 

-Yeah, sure! Sa jag och låste efter mig när jag gick med Cindy.

 

En timme senare hade jag fått se de viktigaste delarna av skolan, fått hälsa på en del av mina nya lärare och fått mitt schema. Cindy sa sedan hejdå till mig och sa att middagen serverades en halvtimme senare. Jag hittade tillbaka till mitt rum själv, men det var upplåst när jag kom fram. Jag öppnade dörren och mötte förvånat en tjej i samma ålder som mig. Hon hade medel långt, blont hår och en modern klädstil. När hon fick syn på mig så sken hon upp i ett leende och hennes blåa ögon lös.

 

-Hi, I'm Grace! Sa hon och räckte fram handen.

 

---

Ett långt kapitel, jag vet. Men jag tyckte helt enkelt att ni skulle få en ordentlig känsla för det hela. Nu har ni fått vara med om lite mer än om jag hade kortat ner det. Hon har kommit till skolan, blivit runt-visad och träffat Grace, sin nya rumskamrat. Vad tycks?