Vi satte oss vid ett avskillt bord när vi köpt vår mat i cafeterian. Vi båda var pratglada och någon pinsam tystnad uppstod aldrig.

 

-Don't look back, but there's six cute boys who's watching us... Sa Grace och jag spottade nästan ut maten på henne. Jag var inte van vid uppmärksamhet, även fast jag hade haft många pojkvänner förut, utan att vara speciellt vacker. Det kändes plötsligt obehagligt att veta att någon hade ögonen på en bakifrån.

 

-Oh my god, they are coming here! Sa Grace i ett litet glädje tjut.

 

-Just realax! Sa jag lugnande och skrattade lite åt hennes utflippande reaktion.

 

-Can we take at seat? Frågade en röst bakom mig. Jag vände mig om och mötte ett par ögon som tillhörde en extremt söt kille. Bakom honom stod fem killar till och alla log stort mot oss.

 

-Of course... Sa jag och de satte sig bredvid oss vid bordet.

 

-We just wanted to say hi... Förklarade en av killarna och jag nickade förstående.

 

-I'm Jake... Presenterade sig en av killarna. Det var han som hade frågat om de fick sätta sig. De andra killarna presenterade sig också. De hette Daniel, Colin, Kevin, Austin och Tyler. Colin och Daniel var extremt lika. Båda hade gyllenfärgat hår, bruna ögon och kraftig överkropp. Annars var de alla ganska olika. Jake hade mörkt ruffsigt hår, nästan svarta ögon, ett brett leende och klädd med enkla kläder. Tyler var ganska tystlåten, men såg ut att vara gruppens ''bad boy'' Han var klädd i dyra märkes kläder som passade hans biffiga kropp, hade perfekt stylat hår och ett leende som bara visade sig ibland. Kevin såg på något sett lite yngre ut än de andra. Han hade ljusblåa ögon och ruffsigt, solblek hår och ett leende som visade hans perfekt tänder. Austin var den pratglada och skrattade åt allt alla sa. Hon drog hela tiden handen igenom sitt bruna hår och verkade öppen på något sett. Jag hade bara behövt kasta några blickar på dem och redan fått känsla av att jag kände dem.

 

-I'm Grace and this is Cassie... Sa Grace och de log mot oss.

 

-So, you are new here? Frågade Colin och jag nickade.

 

-Yes, both of us arrived today. Sa jag och de nickade.

 

-Were do you come from? Undrade Kevin och Grace nickade åt mig att börja.

 

-I'm from London, England you know... Sa jag och Austin skrattade igen även fastän jag inte försökt vara rolig.

 

-And I'm from Ireland. Sa Grace och verkade en aning stolt.

 

-What are you from? Undrade jag och antog att de var ifrån USA, eftersom deras engelska var amerikansk.

 

-We are from Sweden, if you know were it is... Sa Daniel med ett leende.

 

-Yeah, I think so... Sa jag fundersamt.

 

-I know were it is! My dad are from Sweden! Sa Grace glatt och killarna sken upp i ett leende.

 

-Can you say anything in swedish? Undrade Colin och Grace skakade på huvudet.

 

-Dad tried to teach me, but I wasn't really good... Sa Grace och nu skrattade vi alla lite.

 

Vi pratade ganska länge, det hann iallafall bli skymning. Vi pratade om vilka inriktingar vi hade och vilka klasser vi var indelade i. Jake hade förvånande nog också musik som inriktning, vilket gjorde att vi hamnade i samma klasser. Det var skönt att veta att jag iallafall skulla känna någon som hade samma klasser som en själv. Kevin hade valt politik, precis som Grace, medans Colin, Austin, Tyler och Daniel hade valt sport. 

 

-So, your first day tomorrow... Sa Jake när vi alla gick mot våra rum. Det gjorde mig nervös. Men Jake hade iallafall lovat mig att vi skulle hänga tillsammans hela dagen, så att jag slapp vara ensam.

 

-It will be great! Sa Grace och puttade mig i sidan. Det syntes antagligen att jag var nervös. Killarna hade sina rum bredvid varandra längst ner i korridoren, en bit ifrån våra. Vi sa hejdå när vi kom fram till dörren som ledde till mitt och Graces rum.

 

-Okay, see you tomorrow... Sa killarna och vi nickade innan de försvann och vi gick in i vårt rum.

 

Grace och jag började genast att snacka om allt möjligt. Om de sex killarna vi precis bekantat oss med, om morgondagen och sedan kom vi in på ett av mina känsliga ämnen. Jag kunde lite på Grace det kände jag, även om vi träffats samma dag.

 

-What's the point of life? Undrade Grace och det högg till i magen. Vi hade bäddat ner oss i våra sängar som endast hade två meter mellan varandra. Just den frågan hade jag aldrig lyckats besvara.

 

-I don't know... Sa jag och hoppades innerligt på att vi skulle byta samtalsämne.

 

-I can see that you are hiding something... Sa Grace och jag log lite. Vi hade endast känt varandra i några timmar, men det kändes som om vi varit bästa vänner sedan barndomen. Hon kunde se om jag var nervös, rädd eller helt enkelt ville dölja något. Jag mötte hennes blick i det halvmörka rummet och hon log.

 

-Tell me... Bad hon och jag tog ett djupt andetag.

 

-A few months ago... Började jag och andades några djupa andetag innan jag fortsatte.

 

-...I was depressed, didn't eat and thought about suicide... Sa jag och Grace hajade till.

 

-Why? Frågade hon oroligt.

 

-Because some people treated me bad... Sa jag och hon tystnade tvärt.

 

-What did you do? Frågade hon försiktigt.

 

-I started with music and met new humans... Sa jag och log åt hur lycklig jag alltid vart av att sjunga. Jag sneglade på gitarren i hörnet av rummet och det kilade i fingrarna. Jag ville spela, men visste att jag var tvungen att vänta till morgondagen.

 

-What sort of music? Undrade Grace intresserat.

 

-My own music... Sa jag och Grace log.

 

-What music do you like? Undrade jag och hon tänkte efter lite.

 

-I like the most, but my favorit is One Direction... Sa Grace och jag tänkte efter. Namnet var bekant, men det var ingen klocka som ringde. Vi pratade inte mer om livsmeningen, utan om lite roligare saker. Efter någon timme somnade vi. Jag hade hunnit sms:a mamma och berättat om allt. Jag hade skrivit om resan som gått utmärkt, om Grace och om skolan. Mamma hade inte svarat och jag orkade inte vänta mer efter en kvart, så jag försökte istället sova, vilket Grace redan gjorde. Jag kände mig riktigt lyckligt lottad. Jag var i USA, hade fått en ny underbar vän och kunde börja om på nytt. När jag blundade och försökte somna så såg jag plötsligt Jake framför mig. Jag såg hur han hade givit mig underbara leenden medans vi hade pratat i resturangen lite tidigare.

Vad var det med mig?