-I'm going home anyway... Sa Grace och sparkade till sina ena fot med den andra. Vi var samlade allihopa, i det lilla sjukhusrummet, där jag fortfarande var tvungen att stanna. Jag, Harry, Eleanor, min mamma, Grace och Niall satt där inne, alla tillsammans. Jag och Grace hade inte pratat med varandra sedan igår, då vi inte heller direkt pratat, utan mest skällt ut varandra. Men visst såg hon ut att må bättre. Det var bara en person jag saknade just då. Jake. Vart var han?

-You can't leave me... Sa jag sårat och Harry drog mig närmare sig, som för att trösta.

 

-We've been doing great without each other for a long while now, Cassie. You'll be just fine! Sa Grace uppmuntrande.

-But you can't. I mean... It was your dream. To come here, to see the world, to meet new people and even to just study! Försökte jag igen och hon log mot mig som för att säga att det var ingen idé.

-It was... But clearly my dreams were too big. I mean. Look at this mess. We took drugs- Började hon men min mamma dök rakt in i samtalet.

-What?! Skrek hon rakt ut och tittade skrämt på mig.

-Mum- började jag, men hon fortsatte.

-Cassandra Black! Have you been taken drugs?! Fortsatte hon och jag kröp närmare Harry som fortfarande satt tryggt bredvid mig i sjukhussängen och hade gjort det sedan kvällen innan. Det var egentligen ganska sjukt att tänka sig. Att de alla hade suttit ute i väntrummet hela natten, i väntan på att få komma in och träffa mig. Harry hade ju smitit in och ingen hade tittat till mig efter att han kom, så han hade kunnat stanna med mig hela natten, vilket jag verkligen inte klagade på.

-Miss Black, I don't mean to interrupt you, but I really think you should shut up. Sa Niall utan att tänka sig för och Grace slog till honom i sidan efter att hon snabbt kvävt ett skratt. Mamma vände sig snabbt mot Niall och sedan tillbaks mot mig.

-I'll be outside. Sa hon kort och stelt innan hon snabbt försvann ut genom dörren.

 

-Niall! Sa Harry argsinnt så fort min mamma smällt igen dörren efter sig. 

-Sorry, it just slipped out... Sa han och jag kunde inte hålla mig ifrån skratt.

-Did you see her face? Skrattade jag och alla kollade konstigt på mig. Kanske hade jag kollat likadant på mig själv om jag hade varit dem, för skratta var nog det sista man skulle göra i min situation. När jag insåg hur fel allt faktiskt var, så gick mitt skratt över till tårar och jag var snart i full fart med att gråta.

-Hey, Cas, it will be alright! Sa Eleanor som suttit tyst på stolen närmast min säng.

-Take me away from here! Skrek jag okontrollerat och Harry tystade mig snabbt igenom att trycka mig mot sin bröstkorg i en hård kram. Grace hoppade upp i sängen vid fotänden och lämnade Niall ståendes borta vid dörren.

-Cassie... Like i said. When I'm around, the problems are around too. I can't help it and I'm really sorry for causing you this pain. Sa Grace och strök mig tröstande över ena benet medan jag fortfarande var i Harrys trygga armar. 

-But- but, why can't we just beg Cindy to let you stay? Frågade jag med skakig röst och Harry släppte lite av sitt starka grepp.

-Cause she has already called my parents and told them everything about the drugs, the lessons I've missed, the times she has found me walking around in the middle of the night. Everything. I can't hide it anymore, Cassie. But you can and you're going to! Sa Grace och tårarna började genast att strömma igen. 

-Get me out of here! Now! Skrek jag och Harry vart ännu en gång tvungen att tysta mig. Jag var trött på att ligga i den hårda sängen och vänta på en diagnos jag redan visste vad den skulle visa. Jag var psykiskt sjuk, ett freak, helt jävla dum i huvudet- se det hur du vill. Jag var iallafall inte frisk och jag ville härifrån. Nu! Niall sprang genast efter en sjuksköterska och utbrottet jag sedan fick gjorde allt svart. Jag kände sakta men säkert hur Harrys trygga kropp lämnade min sida i sängen och hur ett par starka händer tog tag runt mina handleder. Jag kunde inte se något, jag kunde inte höra något. Bara känna smärtan allt hade orskat mig. Till sist insåg jag att jag skrek och att människan som höll mina handleder var min mamma. Bakom henne stod ett par sjuksköterskor och diskuterade vilt om vad de skulle ta sig till med mig. En skrev för fullt i ett anteckningsblock, medan en annan gav mig en ännu större dos lugnande. Jag uppfattade sedan att mina vänner var borta. Eleanor, Grace, Harry och Niall. De hade antagligen blivit utskickade. Det var bara min mamma som var kvar och hon höll hårt om mina handleder, som för att stoppa mig ifrån att slå sönder allt. 

-Calm down! Skrek hon och jag kunde knappt höra henne genom mitt egna skrik. Till sist blev hon undanknuffad av en doktor och allt slutade svart. Alla mina sinnen slogs plötsligt bort och jag vet inte vad som hände efter det. Sov jag, så var det den skönste sömnen jag haft på länge. Väldigt länge. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

-Hey, open up! Ropade Liam från andra sidan dörren. Jag drog mig fortfartande i sängen och han hade stått där i säkert en kvart. Varför kunde han inte bara låta mig vara? Jag visste att utanför hotellet skulla miljardtals paparazzis och fans vänta, för att få höra om Perrie och jag verkligen hade gjort slut.

 

-Go away! Ropade jag tillbaks och jag kunde höra hur Liam suckade till svar. Varför följde han inte med Louis som hade åkt till sjukhuset? Jag ville bara vara ifred. Han kunde ju ha hängt med Louis och träffat Harry och Niall som också befann sig på sjukhuset. Allt pågrund av Cassie. Men ändå skulle han envisas med att stanna och försöka få ut mig från mitt hotellrum.

 

-If you don't open up now, then I'll go and get Paul! I mean it, man! Just open the door! Ropade Liam igen och att han drog till med Paul som hot, var ovanligt. Jag stönade irriterat och drog mig sakta ur sängen för att öppna.

 

-Mate, you gotta get out of here! Sa Liam när han mötte mitt trötta ansikte i dörren.

 

-No, I don't want to. Sa jag och tänkte precis stänga den igen, när han tryckte sig in i rummet, förbi mig.

 

-What's up between you and Perrie? Frågade Liam när han kommit in och kastat sig på soffan.

 

-Oh, so she has already come out with the breaking-up-rumor? Frågade jag, inte särskilt förvånad.

 

-Eh, no. But Louis and I kinda met her yesterday night and she was sort of creepy. She said something about a war and we told Paul and yeah, you know, girls... Sa Liam och jag tryckte en kudde mot ansiktet av frustration.

 

-That bitch... I would like to slap her real hard right now! Röt jag genom kudden och Liam skrattade lite smått.

 

-Paul said that he would talk to their Management and stop her from doing something crazy... Sa Liam och det var en aning lugnande. För vi alla visste att när Paul var i farten så skulle man passa sig. Han visste alltid vad han ville och fick alltid vad han var ute efter.

 

-Great... Mumlade jag och Liam sprakade till mig.

 

-Let's take a walk! Sa han glatt och jag tog bort kudden från huvudet, bara för att kunna ge honom en ironisk blick. Menade han allvar?

 

-Um, Liam. Maybe, you've missed that part. But we're like famous and we're in USA. And the fans know exactly where we are and I think we're kinda stuck at this damn hotel. Sa jag och Liam rynkade pannan.

 

-Perhaps you're right, but, God, we're finally back in LA and all we've done so far is an interview and watching people passing by from our hotelroom-windows. What in hell is that? Sa Liam och jag skrattade åt hur söt han var när han skulle försöka svära och tuffa till sig. Det var bara inte Liam stil.

 

-Go and find Paul again, cause I'm ready to go out and just go crazy, man! Sa jag och Liam sken upp.

 

-That's my Bradford-boy! Sa han och flög upp ur soffan. Jag skrattade bara. 

 

 

-Så vadå... Tycker du seriöst att jag ska kämpa för henne? Frågade jag Sarah efter att ha berättat allt från första början. Det var inte meningen att dra in henne i allt. Men jag hade inte riktigt något val, eller, hon gav mig inget val rättare sagt.

 

-Inte för att du har någon chans mot självaste Harry Styles, men ja, eller... du borde åtminsdone umgås med henne lite mer. Hon vill säkert hitta på något kul så fort hon kommer ut från sjukhuset. Utnyttja den chansen, Jake! Sa hon och jag nickade. För visst hade hon rätt. Och okej, jag visste själv att om Harry och jag skulle tävla så skulle han vinna. Alltid. Men jag hade ju fortfarande rätt att umgås med Cassie.

 

-Så, vad tänker du göra då? Frågade Sarah när jag inte svarade.

 

-Jag vet perfekta idén! Kan du låna mig lite pengar? Frågade jag bedjande och hon log lurigt.

 

-Jag har faktiskt saknat dina idér och förfrågningar om pengar all the time! Sa Sarah och jag log också.

 

-Är det ett 'ja'? Frågade jag och hon nickade.

 

-Men vänta lite här nu... Var är pappa? Frågade jag och tittade mig omkring i hotellrummet de bodde i under deras besök här i LA. Faktum var att jag inte hade sett till honom sedan kvällen innan då jag först kom dit. Nu var klockan snart elva dagen efter och jag visste att han inte sov i rummet alldeles intill.

 

-Jag har ingen aning... Sa Sarah och även hon tittade sig omkring.

---