Gotta be us- Kapitel 15
Doesn't she know- Kapitel 15
Tidigare: Hade jag precis träffat en tjej som inte visste vilka One Direction var? Allt med Cassie vart bara mer och mer speciellt. Hela hon var speciell...


Eleanors Perspektiv;
-Doesn't she know? Frågade Niall förvirrat när jag kom tillbaka ifrån hallen efter att ha skickat iväg Cassie. Jag skakade på huvudet.
-Wow, she is like the first girl I've ever met that doesn't know who we are... Sa Liam förbryllat. Harry stod tyst i ena hörnan och man kunde se lång väg att något bekymrade honom.
-Harry, what's wrong? Frågade jag och han flackade snabbt runt med blicken.
-Nothing... Sa han snabbt och sänkte blicken. Jag rynkade pannan och tittade på Louis som ryckte på axlarna. Något var det, det kunde vem som helst se.
Harrys Perspektiv:
Toppen! Nu hade hon gått, jag hade sabbad min chans och alla misstänkte mitt konstiga humör. En bra början, Harry! De verkade ha släppt ämnet om mitt beteende lika snabbt som de tog upp det. Killarna stannade i min och Louis' lägenhet tillsammans med Eleanor resten av dagen. De bodde bara en våning nedanför, så det var skönt att vi hade så nära till varandra. Nu när Louis tillbringade så mycket tid med Eleanor så var det skönt att ibland få komma ner till resten av killarna som gjorde att jag aldrig kände mig ensam. Eleanor skulle tydligen sova över hos oss, vilket fick mig att känna känslan av att vara en aning bortglömd. Visst, Louis och Eleanor var super söta tillsammans och jag var glad för deras skull. Men sedan de blev ett par så har Louis på något sett försvunnit ifrån mig. Resten av killarna verkade också märka det, för de hängde oftare i lägenheten som tillhörde mig och Louis.
Jag ville också vara kär, ha en tjej som älskade mig och jag henne. Jag ville ha en tjej som jag kunde skicka gulliga sms till och som skulle sitta i publiken när vi hade spelningar. Jag var riktigt avundsjuk på både Louis och Liam som hade sina flickvänner. Liam hade Danielle, fast de träffades inte längre lika ofta, eftersom hon fått en så stor karriär med sitt dansande.
-Harry, what do you like to do? Frågade Zayn när vi satt nerklämda i soffan som fanns i deras lägenhet. Eleanor och Louis skulle gå ut och äta, så jag hade gått ner till resten av killarna.
-I don't know... Sa jag dystert och satte armarna i kors.
-What about pizza? Frågade Niall som alltid hade mat i tankarna.
-A great idea, let's go! Sa Liam och lyckades få upp mig ur soffan. Jag vet inte vad det varmed mig, men något gjorde så att allt kändes trist och dystert.
Cassies Perspektiv:
-I'm home! Ropade jag när jag kom in genom dörren. Mamma hade tydligen bara jobbat halv dag idag och ville att vi skulle tillbringa lite tid tillsammans. Jag hade inte haft något emot att gå hem, men det kändes lite tråkigt att behöva lämna alla i lägenheten, nu när jag precis lärt känna de andra killarna.
-Hi, sweetie! Ropade mamma ifrån köket och jag gick glatt in efter att ha tagit av mig ytterkläderna. Mamma stod glatt och bakade i köket, vilket jag aldrig förstod. Hon bakade på jobbet, hela dagarna, men ändå så bakade hon när hon kom hem också.
-Where have you been? Frågade mamma nyfiket och knådade degen som antaligen skulle bli kanelbullar.
-Just met some new friends... Sa jag snabbt och lutade mig mot diskbänken.
-Oh, I'm glad to hear that. Where Eleanor with you? Frågade mamma.
-Yes... Sa jag och sögs in i mina tankar igen. Jag var så glad över att jag och Eleanor hade fått tillbaks kontakten med varandra. Det hade verkligen räddat mitt lov, för annars hade jag nog fått vara helt ensam i storstaden London under en hel vecka. Jag hade knappt haft en tanke på Grace, skolan, USA, inte ens på Jake. Jag och Grace hade pratat med varandra en gång och skickade sms varje dag, så vi höll iallafall kontakten. Det var skillnad med Jake. Vi hade inte pratat sedan den dagen han åkte till Sverige igen, vilket kändes som en evighet sedan. När jag väl tänkte på det så fick jag genast en klump i magen. Var det verkligen den lilla kyssen som gjort att han lämnade Los Angeles? Eller var det något annat... Jag fick en ångest bara av att tänka på det och gick ut ur köket och upp på mitt rum. Jag satte mig i sängen och tankarna flög genast iväg. Jag tänkte på Jake, London, skolan, Eleanor, Grace, mina nya vänner Louis, Zayn, Niall, Liam och... Harry. Det var verkligen en otrolig slump att just vi lyckats stöta ihop med varandra i Los Angles och sedan träffas genom Eleanor och Louis igen. Jag kom på mig själv med att le vid tanken på det.
Jag insåg att jag inte hade hållt mitt löfte som jag givit Jake. Jag skulle ju fortsätta på låten! Jag tog genast upp gitarren och blocket, som jag kluddrat ner en text i. Jag drog handen lätt över gitarrens strängar och spelade låten så som jag mindes att Jake hade gjort. Det var en aning svårt att se vad jag skrivit på vissa ställen, vår pappret var täckt av blöta fläckar sedan jag och Jake hade haft våra galna vatten-fighter. Jag vet inte hur länge jag satt och tränade. Jag hade verkligen flyt och hade saknat spelandet en aning de senaste dagarna.
-Cassie, what are you doing up there? Frågade mamma nerifrån. Jag avslutade spelandet och gick glatt ner till mamma som antagligen ville att jag skulle spendera lite tid med henne istället för med gitarren. När jag kom nerför trappan så möttes jag av lukten från de nybakta bullarna. Mamma stod med ett leende nedanför trappan, fortfarande med mjöl lite överallt.
-What about some pizza? Frågade mamma och jag log stort. Mamma visste att jag älskade pizza och det gjorde hon även själv. Vi bodde nära en av Londons bästa pizzerior, vilket det var enligt mig och mamma.
-Sounds good, but I think that you need to look a bit cleaner before we go... Sa jag och mamma skrattade när hon förstod vad jag menade.
Några minuter senare var jag och mamma påväg till pizzerian, till fots. Vi gick över bron vid Big Ben, där jag mött Eleanor och fortsatte sedan in på en mindre gata. När vi kom in genom dörren till pizzerian så slog pizzalukten emot mig och jag höll precis på att gå in i någon.
-Cassie? Frågade en halvt bekant röst och jag tittade upp, rakt in i ett par bruna ögon.
-Hi, Zayn... Sa jag glatt och han log innan han tittade bakom sig. Där stod även Liam, Niall och Harry. Harry log mot mig med ögon som var omöjliga att slita blicken ifrån. När jag tittade in i hans gröna ögon så glömde jag för ett ögonblick bort vart jag var. Jag skulle kunna drunkna, vilket var fysiskt omöjligt. Men något fanns där i blicken. Något som jag inte kunde sätta ord på.
Förlåt, förlåt, förlåt så mycket för den långa förseningen! Men som sagt, jag mår inte bra just nu. Att skriva har alltid hjälp mot det förut, men något har hänt med mig. Ska inte gå in på det..
Nu ska jag iallafall försöka ta tag i novellen och skriva lite varje dag! x
Kommentarer
Postat av: Stephanie
Älskar din berättelse och har alltid gjort!! <3 och det e lugnt man förstår att du har ett "privatliv" också så aa.. Som sagt älskar din berättelse!! <3333333
Trackback