Hi..- Kapitel 17

 

 

Mamma hade somnat i soffan. Det var mycket för henne just nu. Pappa hade lämnat både henne och mig, hon jobbade heltid och skulle samtidigt ta hand om sin sjuttonåriga dotter som just nu var hemma ifrån Los Angeles. Jag lät henne sova vidare och gick upp till mitt rum. Jag satte mig i fönstret och tittade ut. Det började att mörkna ute, men människor strävade fortfarande omkring på Londons fartfyllda gator. Jag drog upp mobilen ur byxfickan och såg genast att jag hade två nya meddelanden. Jag läste det första från Eleanor: ''Wanna hang out tomorrow? Just us two, the boys will do something else...xx'' Jag rynkade pannan men svarade sedan: ''Be at my place around 11 am xxx'' När jag hade skickat iväg sms:et så läste jag det andra som var ifrån ett okänt nummer: ''Hi... Could we hang out together at some day? /Harry'' Jag log stort när min hjärna kom på vem Harry var. Ville han hitta på något med mig? Och hur hade han fått tag på mitt nummer? Jag skrev ett svar med ett stort leende på läpparna. ''Sure, like I said, I'm free the whole week. Just tell me when you have time ;)'' Jag väntade ivrigt på svar, men somnade av trötthet efter en halvtimme.

 

 

-No, Stephen! She is alseep! No, you can't speak to her! Skrek min mammas röst från den nedre våningen. Jag hade vaknat av det hektiska samtalet hon hade i telefon. Det var min pappa hon pratade med, för hon kände säkerligen ingen annan som hette Stephen. Jag låg kvar i sängen och lyssnade på samtalet som fortsatte. Mamma var verkligen inte att leka med när hon väl blev arg. Jag förstod att de pratade om mig.

 

-I don't think she want to meet you... you havn't even welcomed her home for god's sake! Sa mamma och höjde rösten igen. Hon hade rätt. Pappa hade inte ens hört av sig en enda gång nu när jag var tillbaks i England. Han sket fullkomligt i mig. I hans huvud fanns bara plats för honom och jobbet. Så hade det varit under de senaste åren och vi hade på så sätt glidit ifrån varandra. Jag kände inte längre igen den pappa jag älskade. Jag saknade honom inte ens, eftersom jag visste att den han blivit bara var någon som jag inte ville känna.

 

-No, you have to tell her by your self, bye... Sa mammas toma röst och sedan avslutades samtalet med ett pip. Jag vågade mig inte upp ur sängen, inte ännu. Det skulle bara bevisa att jag måste ha hört samtalet och därmed göra mamma nervös. Jag tog istället ljudlöst upp mobilen och fick syn på de nya sms:et som kommit för bara en halvtimme sedan. Det var ifrån samma okända nummer som igår, Harry! ''I'm working today. But what about tomorrow? :)'' Jag log som ett stort fån och knappade snabbt in ett svar. ''Sounds perfect! :)'' Varför fick jag en sådan kittlande känsla i magen när jag tänkte på att han faktiskt hade mitt nummer. Att Harry, med sitt lockiga hår, sina gröna ögon och sneda leende faktiskt hade sms:at mig. Nu hade jag även hans nummer. Jag la snabbt in det i min kontaktlista och döpte hans kontakt enkelt till Harry. Efter bara någon minut fick jag ett nytt sms, men inte ifrån Harry. Det nya sms:et var ifrån Eleanor.''Just checking that you're awake ;) xxx'' Jag skrattade lite och struntade i att svara. Jag ålade mig istället ur sängen och gick klumpigt fram till min walk in closet. Jag satte på mig en enkel bomullströja tillsammans med ett par stilrena jeans. Håret fick hänga fritt och jag la på ett tunnt lager smink. Sedan gick jag glatt ner till mamma, men blev plötsligt påmind av pappa-samtalet lite tidigare.

 

-Goodmoring, mum... Sa jag utan att låta som om jag visste om allt.

 

-Oh, hi darling, slept well? Frågade mamma med ett anstängt leende efter att ha tittat upp ifrån tidningen. Jag nickade bara och satte mig bredvid henne vid matbordet. Det gjorde ont att se henne så. Det skulle bli jobbigt att lämna henne om tre dagar. Jag hade inte förstått hur tiden kunde flyga iväg så förfärligt fort. Min första dag på lovet hade gått åt till att resa till England och sedan ringde jag Eleanor på kvällen. Andra dagen på lovet hade jag tillbringat med Eleanor. Tredje dagen hade gått åt till att få träffa Louis och det hade varit super kul. Den fjärde dagen på lovet hade jag träffat resten av killarna, inklusiv Harry... Nu var det den femte dagen och jag kände att jag behövde ta vara på dagarna en aning bättre. Om tre dagar skulle jag lämna London igen. Jag skulle lämna Eleanor, mamma, kylan, mina nya killkompisar och Harry!

 

-Your dad called... Sa mamma och jag mötte hennes toma blick.

 

-What did he say? Frågade jag fastän jag redan visste ungefär vad de pratat om.

 

-He just blamed everything on me. I think it's my fault that he haven't met you yet... Sa mamma och hennes röst sprack. Jag kramade genast om henne.

 

-Mum, this is his fault! He choosed the job, not us. He can't blame you for that mistake! Sa jag bestämt och mamma log mitt i sitt nedlåtande.

 

-Thank you, darling. I'll miss you so much when you're gone again... Sa mamma och jag fick genast skuldkänslor. Jag skulle göra så att hon kände sig bortvald och ensam. Hon behövde någon i sitt liv. Det var  svårt att erkänna det, men hon behövde en ny man.

 

-You can always buy a dog. Skämtade jag och mamma skrattade lite. Jag ville inte ta det skrattet ifrån henne. Min stackars mamma skulle bli lämnad helt ensam igen inom tre dagar och jag fick genast dåligt samvete.

---