Lovets dagar såg likadana ut. Sova, rida, ringa Kevin, sms:a med Cassie, fangirla över One Direction, fixa på gården och sedan umgås med familjen. Det var så annorlunda i jämnförelse med det nya livet som jag fått i LA. Om bara tre dagar skulle jag tillbaks till skolan i USA och jag längtade redan. 

 

-Grace, time for dinner! Ropade pappa från nedervåningen. Jag la ifrån mig mobilen och gick med tunga steg, nerför trappan och in i köket. Där satt min lillebror, mamma och pappa, redo för middag. Jag slog mig ner på den lediga stolen och min bror började genast med sina retsamma kommentarer. Måltiderna var ansträngande nu för tiden. Jag behövde vara social, vilket jag inte längre orkade med. Jag behövde prata med min familj, när jag egentligen bara ville messa med Kevin. Mitt nya liv som jag levde i LA var så annorlunda. Det hade förändrat mig som en person och jag var tacksam över att jag tagit chansen som innebar att flytta till USA under en skoltermin. Halva terminen hade nu gått och jag var oroade mig för den korta tiden som återstod.

 

 

-Men, lägg av... Sa jag irriterat och slog till Daniel i sidan. Jag hade varit hemma i Sverige i mer än en vecka. Om tre dagar var lovet slut och mamma hade tvingat mig att åka tillbaka då. Jag var i själva verket faktiskt rädd för att åka tillbaka. Allt skule bli så otroligt pinsamt och konstigt mellan mig och... Cassie. Vi som precis hade hittat varandra. Jag kunde verkligen vara mig själv fullt ut med henne. Men den där dumma kyssen förstörde allt! Det var egentligen inte värt det, men ändå så var det faktiskt det. Jag var kär i Cassie. Jag hade funderat över det varje dag, varje minut sedan hon sa att det var fel. För mig hade det varit helt rätt och jag var beredd att kämpa! Jag hade varje dag skrivit på ett sms, som jag bara några sekunder senare raderade. Varje raderat sms var tänkt till Cassie och innehöll tre ynka ord. I love you. Jag vågade inte skicka iväg det. Det skulle säkerligen bara förvärra allt mellan oss.

 

-Okej, okej, förlåt. sa Daniel som oskyldigt försökt skoja med mig. Jag var på dåligt humör hela tiden, ända sedan jag lämnat LA hade det varit samma sak. Kevin var nästan okontaktbar under vissa delar på dygnet, då han satt med mobilen tryckt mot ansiktet för att sms:a med Grace. Killarna hade kommit hem bara några dagar efter att jag åkt hem. Allt mellan oss vart annorlunda när vi väl var hemma igen. Vi hade alla förändrats på ett osynligt sätt. Kevin hade blivit kär, vilket jag också var. De misstänkte nog det, men vågade inte säga något högt. Jag hade inte berättat för någon om det som skedde mellan mig och Cassie. Jag hade inte berättat hur allt blev fel. Kanske var det snart dags för det. Det skulle ju komma fram någon gång, men först ville jag prata med Cassie. Bara tre dagar kvar. Tre dagar.

---