Nu var dagen här. Dagen då jag skulle träffa Harry ensam för första gången. Jag fick en underlig känsla i magen bara av att tänka på honom. Jag hade funderat mycket på det som Eleanor frågat om igår. Gillade jag Harry? Okej, vem som helst skulle gilla honom. Men gillade jag honom på det sättet? Jag slog genast bort den tanken när jag insåg att jag faktiskt inte kunde veta svaret. Jag hade ju bara träffat honom två gånger för guds skull! Första gången borde inte ens räknas som en träff, eftersom vi knappt hunnit prata med varandra. Redan då hade det varit något speciellt med honom. Jag tänkte tillbaka på hur underligt han hade betett sig. Hur han hade flackat runt med blicken och sedan försvunnit i en limosin. Det hade jag helt glömt bort! Vem var Harry egentligen? Det var ju inte vem som helst som fösvann i en limosin efter att precis ha presenterat sig. När jag tänkte ordentligt på det, så var resten av killarna också sådär lite halvt skumma. De dolde något och jag skulle få reda på vad. I samma sekund som jag bestämde mig för att fråga ut Harry idag, så plingade min mobil till och jag läste det nya sms:et. ''I would like to pick you up, but I don't know where you're living. So could you come to our apartment? I'll wait outside ;)'' Jag log stort och fick bråttom med att skriva ett svar. ''I'm on my way :)'' Jag rusade ner i hallen så fort sms:et var skickat. Jag tog på mig min skinnjacka och skor. Sedan tittade jag mig i spegeln en extra gång för att se till så att jag såg okej ut. När jag hade godkänt mig själv så låste jag efter mig och gick sedan mot lägenheten där jag träffat killarna i förrgår. För varje steg jag tog blev det allt fler fjärilar i magen. Vad var det med mig?

 

 

Jag läste sms:et igen. ''I'm on my way :)'' Hon var på väg. Jag kom ihåg vad jag lovat Eleanor dagen innan. Jag skulle berätta om våran lilla hemlighet. Hur skulle hon ta det? I samma sekund som jag började fantisera om hur hon skulle reagera så fick jag syn på henne. Hennes blick flackade runt längs lägenheterna när hon letade efter rätt hus-nummer. När hon till sist fick syn på mig så log hon. Jag blev genast osäker. Skulla jag säga hej, möta upp henne, krama om henne eller bara fortsätta le. Hjärnan jobbade inte tillräckligt snabbt för snart så stannade hon framför mig med ett strålande leende.

 

-Hi... Sa hon och jag insåg plötsligt att jag stod med munnen öppen. Jag stängde den genast och fick henne att skratta. Ett underbart skratt som jag skulle kunna äta mig mätt på.

 

-So... where are we going? Frågade hon och rättade till sitt hår. Jag återfick kontrollen och log mystiskt.

 

-You'll see... Sa jag och hon himlade med ögonen. Jag hade tänkt att vi skulle ta bilen, men insåg att det skulle vara trevligare att gå tillsammans. Jag hade redan planerat vart vi skulle fika och visade henne nu åt vilket håll vi skulle gå. Vi gick under tystnad i början och det var en aning pinsamt. Vädret var otroligt nog ganska fint och vattnet såg inte sådär grått ut medans vi gick längs kanalen. Jag tillät mig själv att kolla på henne. Hon gick i sina egna tankar och lät blicken glida ut över vattnet.

 

-I've to ask you something... Sa Cassie när hon till slut tittade på mig. Jag skulle precis fråga vad när jag fick syn på en klunga tjejer bakom henne ungefär femtio meter bort. De pekade mot oss och jag förstod genast att de var fans. Toppen, nu skulle de avslöja den lilla hemligheten igenom att komma fram och fråga om autografer. Jag kom i sista sekund på att jag för en gångs skull kunde försöka smita ifrån alla fans. Jag drog med mig Cassie in på en mindre gata som blev en omväg till caféet. Fansen tappade oss ur sikte, men jag visste att de redan var påväg efter oss.

 

-Why such hurry? Frågade Cassie förvirrat och tittade på min hand som hade tagit ett grepp runt hennes handled. Jag tog generat bort den innan jag svarade.

 

-I just thought we could that this way instead... Sa jag och insåg att det var en usel bortförklaring som Cassie faktiskt verkade gå på. Hon ryckte på axlarna innan vi fortsatte. Jag kastade ofta blickar bakåt för att se så att fansen inte var oss hack i häl. När vi äntligen kom in på caféet så kunde jag slappna av en aning. Vi satte oss lite avlägset, längst in i den lilla lokalen.

 

-I'll go to order. Erbjöd jag mig och hon satt kvar med ett leende. Jag beställde två milkshakes, något som Eleanor hade föreslagit att jag skulle bjuda Cassie på. När jag kom tillbaka så satt hon med sin mobiltelefon uppe, men la genast ifrån sig den när hon fick syn på mig.

 

-How did you know?! Frågade hon och syftade på de två milkshaken jag höll i mina händer. Jag kunde ju inte säga som det var, att Eleanor hade givit mig tips om hur jag skulle imponera på henne.

 

-I just guessed. Sa jag och blinkade. Hon log stort och tog emot det ena glaset som jag höll fram. Vi satt länge och pratade. Samtalen handlade om olika saker. Hon berättade om hur hennes skola var och hur hon flyttat ifrån Manchester för ungefär ett år sedan. Hon frågade mycket om mig. Mycket om min familj och saker som jag tyckte om och inte tyckte om. Till sist frågade hon frågan som jag fruktat mest av allt.

 

-I've been thinking about one thing. What do you guys work with? Eleanor says that you're working when you're away. I'm just curious... Sa hon och drack upp det sista av sin milkshake. Jag svalde klumpen i halsen. Vad skulle jag säga nu? Jag insåg att det var rätt tillfälle att berätta om det. Det var rätt tillfälle att säga som det var. att vi fem killarn egentligen var medlemmarna ur One Direction. Men jag kunde inte. Jag kunde inte säga de få orden. Jag kunde inte tala om för henne vem jag egentligen var. Sedan vi blev berömda var hon den enda tjejen som faktiskt inte visste vem jag var. Hon var den första som faktiskt velat tillbringa tid med mig för att jag är jag. Jag vågade inte riskera det nu. Men ett nytt problem uppstod. Vad skulle jag svara henne om jag inte kunde säga sanningen?

---

Äntligen säger jag bara. Detta Kapitel har gått så extremt segt att skriva. Hade knappt någon inspiration och tappar hela tiden koncentrationen, men nu är det klart. Spännande slut va? ;) x