-Goodbye, then... Sa hon när vi kom fram till en korsning.

 

-Oh, you're going that way? Frågade jag fastän det var helt självklart. Jag blev hela tiden nervös och hann inte tänka efter innan jag sa något. Hon nickade bara som svar.

 

-Okey, goodbye... Sa jag och log. Hon kramade förvånande nog om mig. Det var bara en snabb kram, men det hade räckt för att göra mig knäsvag. Men det fanns fortfarande ett problem. Hon visste ännu inte att det var den berömda Harry Styles som hon kramade om. Nej, jag hade inte tagit det steget idag. Jag hade inte berättat det än. Varför skulle det vara så svårt? Vad var problemet egentligen? Varför sa jag det inte bara rakt ut och lät henne reagera som hon gjorde? Var jag rädd för vad som skulle hända om hon reagerade på fel sätt? Alla frågor snurrade runt medan Cassie långsamt försvann på den andra gatan. Jag kom sedan på att jag inte kunde stå och stirra sådär efter henne, så jag väckte mig själv ur dagdrömmandet och gick mot min och Louis' lägenhet. Både Eleanor och Louis var hemma och de tittade nyfiket på mig när jag kom in.

 

-What did she say? Frågade Eleanor exalterat. Jag kliade mig i bakhuvudet, i en gest som visade att jag var nervös. Vad skulle jag säga? Eleanor hade blivit överlycklig över att jag kunde sköta grejen med att berätta för Cassie, men jag hade inte heller vågat.

 

-I... I like... I didn't tell her. Sa jag och Eleanor gapade stort innan hon fick någon sorts ångestattack.

 

-You didn't tell her... Sa Eleanor och det lät som en blandning mellan ett påstående och en fråga.

 

-It's okay, we can tell her tomorrow... Sa jag och försökte lugna Eleanor.

 

-No, we can't! Cause she's going back to LA tomorrow and will be gone for almost three months! Sa Eleanor nästan hysteriskt och började nervöst gå omkring. Jag tittade på Louis med en blick som frågade vad vi skulle göra. Han ryckte bara på axlarna och tittade sedan tillbaks på Eleanor. Nu stod mycket på spel. Om Cassie inte fick veta ''den stora hemligheten'' via oss så skulle hon säkerligen få reda på det av någon annan. Det skulle sluta i en katastrof. Cassie skulle bli ovän med Eleanor som skulle bryta ihop. Louis skulle då också bli olycklig och jag visste en sak nu som jag inte visste förut. Jag tyckte om Cassie. Det kunde jag nu avgöra efter att ha tillbringat flera timmar tillsammans, bara hon och jag. Nu visste jag även att hon skulle försvinna dagen efter och vara borta i ungefär tre månader! Skulle jag stå ut? Okej, nu fick jag ta mig samman. Cassie och jag var fortfarande bara på vänskaps-nivån, vi skulle inte kunna utveckla något mer på mindre än ett dygn och jag var tvungen att låta henne veta.

 

 

Dagen hade varit otrolig. Allt med Harry kändes bara bättre och bättre. Jag visste inte om han kände samma sak, men varje gång jag såg honom kunde jag inte låta bli att le. Men jag visste att kärlek bar ainnebar trubbel. Alla mina tidigare förhållanden hade slutat i att jag blev sårad. Det senaste hade varit värst. Josh, hette han och betydde verkligen allt för mig. Men en dag ignorerade han mig totalt och dagen efter sa han att han inte längre hade känslor för mig pch jag fick reda på att han hade en annan. Sedan dess hade jag faktiskt varit rädd för att bli kär igen. Kanske var det därför kyssen med Jake kändes helt fel. Jag var bara rädd för att låta honom komma in i mitt liv som något annan än en vän. Det var egentligen bara fegt av mig, för jag kunde inte vara singel för alltid. Jag skulle ta itu med det dagen efter. Dagen då jag skulle tillbaka till LA. Jag skulle sakna Eleanor något förfärligt, men jag saknade Grace och Jake när jag inte fick vara med dem. Nu när jag och Harry hade lärt känna varandra ordentligt, så kändes det faktiskt som om jag skulle sakna honom också, men på ett annat sätt. Jag vart nu en aning rädd för morgondagen, för kanske skulle Jake inte ens vara där. Han kanske inte var redo att komma tillbaks igen och då skulle jag aldrig kunna prata med honom. Jag drog upp mobilen ur fickan, för att skicka ett sms till honom. I samma sekund som jag ska börja skriva så dog mobilen. Toppen, inget batteri och jag hade lyckats slarva bort min laddare. Mamma jobbade sent idag, trots att det var sista kvällen jag var hemma och jag kunde inte fråga henne om hon lyckligtvis visste vart min mobilladdare hade tagit vägen.

 

Jag letade i flera timmar, bara för att få min mobil att fungera igen. Jag gav upp när jag insåg att jag redan hade packat ner den inför resan tillbaks imorgon. Den låg längst ner och det var för sent på kvällen för att jag skulle orka packa upp allt igen. Jag fixade mig istället iordning för kvällen och la mig sedan i sängen. Tankarna snurrade runt, vilket de ofta gjorde just när jag skulle sova. Det fanns en sak jag inte kunnat göra nu under de få dagarna som jag var hemma. Det var att spendera lite tid med min pappa. Han hade verkligen gått vidare och struntade fullt i mig och mamma. När jag somnade den kvällen så hade jag bilden av Harry i huvudet. Hans leende lös starkare än solen och jag kände plötsligt att dessa få dagar som jag varit hemma, inte var tillräckligt.

 

 

Louis sov redan bredvid mig, men jag var för rastlös för att kunna sova. Cassie visste fortfarande inte om den lilla hemligheten om killarna och det kändes som om det var mitt fel. Det kändes som om det var jag som svek henne igenom att inte berätta. Jag hade haft min chans nu, väldigt länge. Men bara skjutit på det om och om igen. Nu räckte det! Jag tog fram min mobil och skrev ett sms till Cassie. ''We really need to talk! xx'' När jag skickat iväg sms:et så kände jag mig en aning lugnare. Varför kunde hon inte få veta det imorgon, precis som Harry föreslagit? Det var dagen hon skulle åka tillbaka till LA och det skulle kännas konstigt att ge henne en chock som det sista jag gjorde. För det var verkligen vad hon skulle få. En chock. Jag såg på Harry hur han verkligen tyckte om Cassie. Men om det skulle kunna bli något mellan dem, så fick han faktiskt anstränga sig lite mer. Egentligen var det ganska ironiskt att jag sa så. Jag, som aldrig vågat ta första steget. Jag somnade med ett leende på läpparna när jag tänkte tillbaka på första gången då jag träffade Louis.

---