Gotta be us- Kapitel 41

Ehm...-Kapitel 41
 
Tidigare: Ännu ett ansikte dök upp bredvid Eleanors. Grace! Jag hade inte sett en skymt av henne på flera dagar, tror jag. Jag hade tappat räkningen av all min depression. Hon log försiktigt och jag tittade på henne. Det var den riktiga Grace som stod där. Trots att hon såg hög och bakfull ut, så var det den Grace jag älskade som stod där i dörröppningen och som var redo att lösa allt. Trodde jag iallafall.
 
 Large 
 
Cassies Perspektiv:
 
-I'll leave you two to talk... Sa Harry och jag log tacksamt. Han reste sig från stolen och gick förbi Grace i dörröppningen. Hon gav honom en kritiserande blick innan dörren gick igen bakom henne. Sedan tittade hon på mig, med pupiller som var så stora att de skymde hennes vackra ögonfärg. Hennes hår stod lite överallt och kläderna var helt klart använda under flera dagar i rad.
 
-What happend between us? Hörde jag mig själv säga och hon tittade bara stumt på mig.
 
-Grace... I want to help you. I really do! Sa jag och tog några steg mot henne.
 
-You can't. Sa Grace och jag stannade till.
 
-Why? Frågade jag förvirrat och hon tittade ansträngt ner.
 
-This isn't anything I can just get cured from. I'm stuck. But I want to help you! Sa Grace och jag tittade frågande på henne. Vad menade hon?
 
-I'm fine now, Grace. I don't need any help... Sa jag och log prövande. Just nu var ju allt påväg att lösa sig. Allt mellan Eleanor och mig. Mellan Harry och mig och sedan Grace. Ville hon överhuvudtaget lösa någonting?
 
-So you'll just forget about when he hurted you, that she lied to you and that I'm still here, even if you betrayed me? Frågade Grace och jag rynkade pannan. Va?
 
-Grace... I didn- Började jag, men blev avbruten.
 
-Yes you did, Cassie! You left me. And now I'm stuck. Sa hon och jag tappade en del av mitt tålamod. Vadå, så allt var bara mitt fel?
 
-That isn't fair! I tried to tell you about Kevin and all that, but you didn't listen. I was there all the time. We made a mistake and I got back from that shit. I wanted to take you with me, but no. This is your own fault, Grace! Just leave me alone! Sa jag och gick förbi henne, ut genom dörren, där Niall, Eleanor, Harry och Louis stod. De alla tittade på mig, men jag struntade bara i dem och fortsatte ner längs korridoren. Jag ville vara ensam.
 
Eleanors Perspektiv:
 
-Hi babe. Sa Louis och kysste mig på kinden. Han hade precis skyndat sig från all kalabalik vid hotellet, längre in mot stan. Jag, Harry och Niall hade bara haft ren tur när vi lyckades få tag på en taxi innan alla fans spårade ut.
 
-Where's Cassie? Frågade han när ingen reagerade på hans ankomst.
 
-In there. Sa Harry och nickade mot dörren. Louis tittade frågande på oss alla.
 
-But. I thought the reason you came here was to talk to her. Sa Louis förvirrat och Niall suckade. Sekunden efter det öppnades dörren snabbt och ut kom Cassie utrusandes. Hon såg rent sagt förbannad ut. Harry gjorde en ansats för att gå efter henne, där hon försvann med snabba steg, bort genom korridoren.
 
-Don't. Sa jag och satte min hand på hans axel, för att stoppa honom. Han tittade frågande på mig och sedan på henne igen. Hon försvann runt hörnet och syntes sedan inte mer.
 
-Did I do something wrong? Frågade Louis dumt. Jag skakade bara på huvudet. Kanske hade det varit dumt att låta Grace komma in mitt i allt. Jag tog tillbaks handen från Harrys axel när jag visste att han inte längre skulle försöka gå efter henne och gick sedan in i rummet för att fråga Grace vad som hänt. Hon stirrade tomt framför sig när jag kom in.
 
-Grace. Sa jag frågande och hon vände sig långsamt om.
 
-She's right. I'm an idiot. But I can't do anything to stop all of this. Sa Grace och en tår lämnade försiktigt hennes öga. Jag kunde inte låta bli att känna medlidande.
 
-What happend? Frågade jag.
 
-She hates me! Sa hon stött och jag bestämde mig för att inte fråga mer. Det var inte rätt tillfälle.
 
-I'm sure she doesn't. Sa Niall bakom mig. Han gick fram till henne och la en tröstande arm runt hennes axlar. Att Niall alltid skulle vara så underbar mot alla. Jag hade alltid lika svårt att tro att han faktiskt var singel, så fantastisk som han var mot alla. Men han väntade in den rätta, det hade han själv sagt till mig. 
 
Jakes Perspektiv:
 
Jag tittade bak en sista gång, på Cassie och eh... Eleanor, eller Grace, eller vad hon nu skulle tvingas heta, där de satt kvar på stranden. Melissa släpade glatt med mig tillbaks mot skolan, men jag gick tveksamt efter för att jag visste att jag var tvungen.
 
-So, for how long have you and Grace been a couple? Frågade Melissa och jag frös till. Va?! Jag och Grace? Eller vänta lite nu... Cassie hade precis presenterat Eleanor som Grace inför Melissa. Vilket betydde att Cassie av någon anledning ville få Melissa att tro att jag och Eleanor hade ett förhållande. Men varför? Jag svarade inte på en lång stund och Melissa verkade tolka det som om jag räknade tiden jag och "Grace" varit ett par. Men vad skulle jag säga? Skulle jag hänga på Cassies plan, för det var väl vad hon ville? 
 
-Two months. Svarade jag till slut och Melissa nickade och vi fortsatte under tystnad till nästa lektion som var biologi. Efter en halvtimme spenderat med huvudet nertyckt i en bok om kroppens celler, så fick jag nog. Varför satt jag här när jag egentligen verkligen behövde prata med Cassie? Anledningen till att jag först hade kommit ner till stranden tidigare var ju för att jag var redo. Jag ville berätta om mina känslor för henne, nu när jag hade mod för det. Men Eleanor hade varit där och Cassies beteende hade bara givit mig fler frågor. Jag reste mig snabbt från bänken, tog mina böcker med mig och stormade ut från klassrummet. Jag hörde vår manliga biologi-lärare ropa mitt namn några gånger, innan han insåg att jag inte tänkte vände om igen. Jag skulle precis runda hörnet för att lägga in mina böcker i skåpet, när jag stötte ihop med Eleanor.
 
-Hi! Sa jag, glad över att jag mött henne. Hon skulle säkerligen veta vart Cassie var någonstans.
 
-Eh... hi. Don't you have class right now? Frågade hon och sneglade på mina skolböcker.
 
-I had. But now, I really need to talk to Cassie! Sa jag och hennes ansiktsuttryck förvandlades till ett som såg aningen ursäktande ut. 
 
-I'm afraid that it's the wrong time, right now... Sa hon och drog skyldigt på munnen.
 
-What do you mean? Frågade jag förvirrat.
 
-Well... I think you can figure it out by yourself. Sa Eleanor som om det var något självklart. Jag tänkte efter, men nej. Vad var det hon ville att jag skulle inse?
 
-Okay, You'll get a hint. Cassie went to London, where she met-... Började Eleanor, men jag avbröt henne.
 
-I've already heard that story! The one bout' that Harry-guy who broke her heart! Sa jag frustrerat.
 
-Where is she? Please... Sa jag bedjande och Eleanor skakade bara på huvudet.
 
-They need to talk alone. Sa hon. They? Alla bitar föll på plats.
 
-Oh no... Sa jag när jag väl förstod.
 
-You gotta let them talk, Jake. I know you're in love with her. But she doesn't feel the same way about you. Sa Eleanor och mitt hjärta gick i kras. Hur kunde hon genomskåda mig? Hur i hela världen kunde hon lista ut att jag var kär i Cassie? Det var knappt så att jag själv listat ut det. Jag hade bara bestämt mig för att följa hjärtat. Men nu skulle det inte hjälpa längre. Han var här. Allt var försent. Jag gav Eleanor en sista blick och gick sedan därifrån. Vart vet jag inte. Bara jag kom bort.
Jag var som sagt helt seriös när jag sa att TRE kommentarer gällde för att få nästa kapitel. Samma sak nu.
TRE kommentarer för nästa kapitel!
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Matilda

Jag älskar verkligen din blogg!! Längtar till nästa del!! :)

2013-05-03 @ 07:54:51
Postat av: H

Önskar att flera kunde kommentera så jag fick läsa fortsättningen ;) haha älskar din novell

2013-05-04 @ 15:03:46
Postat av: Anonym

Nästa del! Nästa del! Nästa del

2013-05-04 @ 15:04:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback