Okej, Cassie. Ny dag, nya problem och nya lösningar. Det var mitt nya tanke-sätt. Jag hade kommit fram till en sak igår under de timmarna jag tillbringat på stranden: Ta det lugnt och låt inte tankarna döda dig! Det var ett bra motto och jag visste att om jag lyckades leva efter det så skulle allt lösa sig. Jag drog ett djupt andetag och skickade ett sms till Eleanor. ''No, don't talk to Harry. He and I don't need to continue at the shit we started. Really, just let it be. And when I'm ready, I'll talk to you. But right now isn't the time and I'm not ready for this'' Jag lyckades hålla masken när jag skickade iväg meddelandet och tittade sedan på Grace som fortfarande sov. Jag hade precis brutit mitt löfte till henne. Jag hade struntat i att prata med Harry. Men det var inget som hon behövde få reda på, jag kunde ju bara låtsas som om allt var löst. Just nu behövde hon fokusera på Kevin.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag skolkade för första gången i hela mitt liv. Jag hade smitit iväg efter den andra lektionen, vilket var musik och Jake hade lovat att täcka upp för mig under resten av dagen. Jag behövde få ta kontroll över allt tankar och känslor ifred. Stranden hade under de senaste dagarna varit min bästa vän. Vågorna, sanden och den fläktande vinden blev en perfekt kombination till att tänka. Jag lyckades slappna av så fort jag kom ner till stranden och kunde gräva ner fötterna i den svala sanden. Det bästa med stranden var att den fanns alltid där. Den försvann inte hur mycket tid vi än tillbringade ifrån varandra. Jag räknade människorna i mitt huvud. Pappa hade försvunnit. Eleanor hade försvunnit. Harry hade både kommit och sedan gått, tillsammans med massvis av känslor. Jake hade försvunnit, men var nu påväg tillbaks, vilket krävde tillit och jag var inte helt säker på att jag hade så mycket som krävdes. Tillomed Grace hade försvunnit en aning. Sedan hon och Kevin blev ett par så hamnade jag bara på ett litet hörn och fanns hela tiden där. Men när jag behövt henne som mest, sekunden då jag fick reda på att min barndomsvän och hemliga kärlek hade ljugit för mig, så förstod hon inte. Hon verkade inte uppfatta hur djupt det sveket skulle gräva sig in i mitt hjärta.

 

-Does it work? Frågade en välbekant röst bakom mig och jag snurrade runt i sanden. Där stod Grace.

 

-Yeah, it makes me calm down a bit... Sa jag och Grace satte sig bredvid mig. 

 

-Kevin broke up with me. Sa Grace kort och jag haja till rejält och vände mig mot henne.

 

-Are you okay? Frågade jag orolig och han tittade konstigt på mig.

 

-I don't know... Sa hon och jag försäkrade att hon inte hade gråtit. Jag kände igen mig själv i henne just då. Man vart tom, helt känslolös och visste inte vart man skulle ta vägen. Vi satt tysta ett tag och jag lät Grace komma tillbaks till verkligheten innan jag ställde fler frågor.

 

-Why don't we just skip trying for a while? Frågade Grace och jag log mot henne. Ja, kanske var det just vad jag behövde. Slippa bry mig om allt och alla och bara leva för att jag ville det. Grace log tillbaks mot mig.

 

-Sounds perfect! Sa jag och Grace vände blicken tillbaks ut mot havet. Nu hade jag fått svar på en av mina tusentals frågor. Grace skulle inte försvinna ut ur mitt liv. Hon behövde mig just nu och jag behövde henne. Bara vi hade varandra och skippade alla måsten, så skulle vi klara oss fint. 

---