Gotta be us- Kapitel 29
Drunk- Kapitel 29
Tidigare: Hon hade inte låtit K-idioten få komma i närheten av mig och nu lät jag inte ...Harry komma i närheten av henne. Jag bestämde mig ändå för att inte säga något till henne. Kanske skulle det väcka nya tankar och hon skulle ångra de senaste dagarna för att sedan falla tillbaka i hans armar. Jag insåg att jag aldrig mer skulle kunna älska One Direction på samma sätt igen. Det Harry hade gjort mot Cassie var oförlåtligt.
Jakes Perspektiv:
Cassie hade varit borta hela dagen och det började oroa mig. Hade något hänt? Men tanken på att Grace också var försvunnen lugnade mig en aning. De kunde ta hand om varandra och jag antog att de bara behövde lite tid för ''tjej-stuffs'' eller något. Tyler, Daniel och Austin hade fått någon slags matförgiftning efter att de tre åt ute igår och jag visste inte vart Colin hade tagit vägen. Så det var bara jag och Kevin vid lunchen.
-Har du pratat med Grace än? Frågade jag och han tittade upp ifrån sin orörda mat. Jag och resten av killarna hade lovat Kevin att hålla tyst om vad som hänt i Sverige under lovet, men det hade varit svårt att inte berätta för Cassie när hon oroade sig så för Grace.
-Nej, vad ska jag säga? Det är över, det finns inget jag kan göra... Sa han och tittade sedan ner igen.
-Tycker du inte ens att hon förtjänar en förklaring? Frågade jag, en aning irriterad över att han aldrig tog saker i egna händer.
-Hur ska jag förklara att jag blev ihop med mitt ex igen?! Hon skulle hata mig ännu mer! Sa Kevin med höjd röst. Jag ryckte bara på axlarna, för jag orkade inte tjafsa med honom. Kevin reste sig från bordet, tog lunchen med sig och slängde den innan han försvann ut ur matsalen. Jag satt ensam kvar och tittade ut. Solen lös som vanligt, men det gjorde mig inte glad på samma sätt idag. Jag och Cassie hade inte kommit någonstans. Visst, vi var vänner igen, men jag visste att hon aldrig skulle ha full respekt för mig igen. Inte efter att jag lämnade henne. Men jag ville så mycket mer. Att vara vänner räckte inte för mig.
När alla lektioner till slut var över så gick jag raka vägen till Grace och Cassies rum. Jag knackade på, men fick aldrig något svar. Det här började oroa mig. Ingen av dem svarade i mobilen, de var inte på sitt rum och ingen hade sett dem. De kunde väl inte bara ha gått upp i rök? Jag gick mot mitt rum, där jag inatt skulle få sova helt själv. För Austin, som jag valigtvis delade rum med, skulle sova inne i Daniels och Tylers rum inatt, så att jag slapp hans matförgiftnings-grej. Jag slog igen dörren efter mig och kastade mig på sängen. Att vara orolig var helt enkelt inte min grej. Jag struntade i middagen och låg i stället i soffan och tittade på skitprogram på tv:n. Jag måste ha lyckats somna, för när jag sedan tittade mig omkring var det helt svart. Tv:n var fortfarande på, men ljudet hade på något sätt lyckats stänga av sig. Jag sneglade på klockan. Den var över midnatt. I samma sekund som jag undrade vad som kunde ha fått mig att vakna så hörde jag ett högt skratt.
-Cassie! Sa en uppspelt röst. Jag kände igen både skrattet och rösten. Det var Grace och Cassie. Jag skyndade mig ut från rummet och i korridoren fick jag syn på dem. Cassie låg på golvet och skrattade medans Grace stod bredvid och fnittrade flummigt. Jag skyndade mig fram till dem och en stark doft av alkohol kom emot mig.
-Are you drunk? Frågade jag med en orolig röst. Grace tittade ner på Cassie som låg på golvet och de började skratta ännu mer. Jag försökte hjälpa Cassie upp, men hon var extremt osamarbetsvillig. Jag fick istället lyfta upp henne, så att hon på något sätt hängde i mina armar. Hon tittade på mig med ögon som inte ville vara stilla. Jag tittade sedan på Grace.
-Can you walk? Frågade jag och hon tittade på mig med en blick som var menad att vara ironisk.
-O-of course! Stammade hon och skrattade lite innan hon tog ett steg framåt och snubblade till. Hur hade det lyckats bli så här? Grace och Cassie var inte tjejerna som drack. Vem försökte de lura? Jag vart genast stressad när jag tänkte på vilka konsekvenser det här kunde få. Det var en sträng skola. Om någon i personalen fick reda på det här så skulle de genast rapportera till rektorn som kunde få båda två avstängda direkt. Jag fick bråttom. Jag behövde få in båda två på deras rum innan någon skulle vakna av deras oväsen.
-Cassie, where's your key? Frågade jag Cassie som nästan lyckats somna i mina armar.
-In Grace's bag... Sa hon ansträngt och började sedan skratta åt något.
-Grace, where's your bag? Frågade jag och tittade på Grace. Hon tittade sig omkring och lutade sig sedan mot väggen för att få stöd.
-I don't k-know. You're the respons-ible one! Stammade hon högt. Jag suckade. Toppen! Nu var deras nyckel in till deras rum borta. Allt fler problem kom upp och jag vart allt mer stressad. Jag fick göra det enda som gick att göra åt situationen. Jag fick ta in dem in till mitt rum. Jag bar först in Cassie som nu lyckats somna och hämtade sedan Grace som pratade för sig själv, lutandes mot väggen.
-You know... Cassie is lucky. She has you... Sa Grace och jag stannade förvirrat till innan jag insåg att hon bara yrade. Jag satte en stöttade arm runt henne och släppte sedan taget när hon låg till rätta i sängen som inte var upptagen av Cassie. Själv blev jag också helt slut och somnade så fort jag kastat mig på soffan igen.
Cassies Perspektiv:
Jag vaknade och insåg snabbt att det inte var mitt och Grace's rum. Det låg saker överallt och inget av det var mitt... Eller Grace's. Jag vart genast rädd för vad som kunde ha hänt efter igår, men insåg sedan att rummet absolut var ett av skolans, så vi var inte helt lost. Jag klev ur sängen, men ramlade snabbt ihop på golvet. För varken mina ben eller min hjärna ville lyda. Vad hade egentligen hänt igår? Jag fick genast bråttom till toaletten för att spy. Jag hade aldrig varit så full förut. När det sedan kändes som om jag inte hade en enda droppe vätska kvar i kroppen, så reste jag mig upp och lyckades på något sätt ta mig in till nästa rum. Jag kände igen vissa saker och jag förstod vart vi var. I Jakes rum! Hur hade vi lyckats komma dit? Jag snubblade tillbaks in till sovrummet och försökte få liv i Grace som bara knuffade bort mig.
-Grace! Seriously, we need to get out of here! Väste jag till henne, men hon verkade inte ens höra mig. Jag förstod snabbt att jag aldrig skulle lyckas få henne ur den sängen på ett tag, så jag gav upp och lämnade själv rummet på en aning stadigare ben. Jag var noga med att titta mig omkring i korridoren innan jag smet ut. Jag tittade på klockan som hängde mitt i den stora korridoren. Om bara några få minuter så skulle det vara dags för lunch och alla elever skulle strömma igenom korridorerna, så jag var tvungen att skynda mig. Vad det var jag gjorde hade jag ingen aning om. Jag tror helt enkelt att jag inte ville att någon skulle få reda på vad som hade hänt med oss dagen innan. Inte ens Jake. Våran dörr var låst och jag stönade irriterat.
-Need some help? Frågade en röst bakom mig. Jag snurrade runt och där stod självklart just han. Jake.
-Great! Sa jag, vilket gjorde det uppenbart att jag inte var glad över att se honom.
-You have some things you need to explain! Sa han strängt och viftade med något han hade i handen. Det var en nyckel och jag insåg snabbt vad det var för nyckel. Det var extra nyckeln till vårt rum.
-Give it to me! Sa jag irriterat men han skakade bara på huvudet.
-Explain yourself first! Sa han och grep hårt om vår nyckel.
-Not before you have opened our door. Sa jag bestämt och han suckade innan han sköt undan mig och stoppade nyckeln i låset. Han vred om och dörren öppnades. Han lät mig gå in först, vilket inte var någon särskilt smart idé. Jag hade nämligen tagit nyckeln ur låset och låste bakom mig så fort jag var inne i rummet. Han fick nästan dörren smälld i ansiktet, men det viktigaste var att han iallafall inte kom in. Då skulle jag bli tvungen att förklara för honom. Och han behövde inte få det här förklarat för sig. Det var mina problem. Mina problem som jag egoistiskt nog löste tillsammans med Grace.
Yeay! Äntligen klar. Det här kapitlet var ansträngande att skriva och jag fick byta ut bilder, fix småsaker och annat skit på slutet, men nu är det klart.
Jag har fått en ny driviningskraft nu! Att en ny design ska komma upp får mig att känna hopp för denna blogg och alla noveller som jag vill skriva. Självklart hoppas jag att läsarna ska stanna också, men det är inget måste. Det viktigaste för mig just nu är att få skriva, för jag älskar det! :) xx
p.s Tävlingen kommer upp i samband med designen! -Men om ni pushar mig att skriva, så kommer jag tvingas sätta tävlingen tidigare ;) -Tipsar er bara litegranna!
Kommentarer
Postat av: One Direction Love Stories
Hur bra kapitel som helst!!
Kan inte vänta till tävlingen :D :D
Trackback
