-Jake, för guds skull, öppna dörren! Ropade en irriterad röst i samband med flera dunkar på dörren. Jag förstod inte ett skit av vad rösten hade sagt. Men just rösten hade fått mig att reagera. Det var hans röst. Kevins. Jag tittade mig oroligt omkring. Det här var inte rätt rum. Absolut inte! Cassie syntes inte till och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. Jag hade precis vaknat upp i ett främmande runt, utan min bästa vän och med mitt ex pankande på dörren. Bra start på dagen, Grace! Men vad hade egentligen hänt igår? Det sista jag minns var att vi träffade någon på stranden. André tror jag att han hette. Han hade velat att jag och Cassie skulle följa med honom till någon fest. Jag kom ihåg hur jag och Cassie genast hade givit varandra en blick som sa att vi skulle chansa. Vi skulle inte vara de två tjejerna som hela tiden skötte sig perfekt. Nu skulle vi skita i allt. Så vi gick med på att följa med och vad som hade hänt på festen har jag inte minne av. Jag hade iallafall haft kul. Det var allt jag kom ihåg.

 

-Jake? Är du där inne? Sa Kevins röst igen och han avbröt mina tankar. Jag reste mig försiktigt ur sängen, rädd för att mina ben inte skulle bära mig. De var en aning skakiga, men jag lyckades lokalisera mig till dörren och tänke mig inte för. Jag öppnade dörren och stirrade rakt på Kevin som stod utanför. Han häpnade när han fick syn på mig och harklade sig sedan för att säga något, men jag tryckte honom ur vägen och försvann förbi honom. Jag lyckades iallafall hitta till mitt och Cassies rum och försökte lista ut hur vi hade tagit oss tillbaks till skolan igår... eller inatt. Jake satt utanför dörren, men flög upp på benen så fort han fick syn på mig.

 

-Hi, there! Sa han och tittade konstigt på mig.

 

-Eh... hi? Sa jag förvirrat. Jag försökte gnida bort det suddiga ur ögonen, vilket försämrade min syn och jag insåg då att mitt smink satt överallt i ansiktet.

 

-Could you please explain everything to me? Bad han och jag tittade på honom.

 

-What? Frågade jag. Min hjärna satte inte ihop hans meningar korrekt och jag uppfattade knappt ett ord av vad han sa. Vad ville han veta?

 

-Could you explain to me why I, last night, needed to carry both of you into my room? Sa han och jag uppfattade inte om det var en fråga eller ett påstående.

 

-I don't know. Could you explain how we got back here? Frågade jag.

 

-God... So, you don't remember anything? Frågade han och förlängde ordet anything. Jag försökte, hallå?! Vadå. Visste han något och varför hade vi hamnat i hans rum?

 

-Could you... could you, please, just give me a second? Bad jag och inväntade inte svar.

 

-No! Cassie has locked me out and both of you seems to hide something. I can't do this anymore! So... please, could you just tell me what's going on? Frågade han försiktigt och jag tänkte efter ett ögonblick innan jag bara skakade på huvudet. Jag bankade efter det på dörren och väntade på att Cassie skulle öppna.

 

-Cassie, it's me! Ropade jag och bankade igen innan jag hörde fotsteg från andra sidan dörren. Cassie öppnade kvickt och släppte in mig innan vi smällde igen dörren framför Jake igen. Vi tittade frågande på varandra.

 

-What happend last night? Frågade Cassie först.

 

-I have no idea... Sa jag och vi fortsatte titta på varandra innan vi båda brast i skratt.

 

 

-Grace, I seriously think that we did something good... Grace tittade på mig som om jag skulle forsätta.

 

-In fact did we just have some fun and none discovered us... so, what's the problem? Sa jag och Grace verkade tänka efter.

 

-Actually... Jake found us... Sa Grace och alla bitar föll på plats. Det var därför vi hade vaknat i hans rum och det var därför som han hade letat upp vår extra nyckel och jag förstod genast hans oro. Men jag ville fortfarande inte blanda in honom i vår skit. Han förtjänade bättre.

 

Några timmar senare satt vi på stranden igen. Jake hade antagligen fått något annat att göra, istället för att bara hänga utanför vår dörr. Det var jag glad över, för det hade blivit svårt att smita ut från skolan, utan att han följde med oss annars.

 

-Cassie... to me it doesn't matter what you're doing or wherever you'll be. You're the best friend I've ever had. Sa Grace och log. Jag log stort tillbaks och höll på att säga detsamma till henne, men Eleanor dök upp i huvudet och jag stoppade mig själv.

 

-Friends through everything? Frågade jag och höll fram mitt lillfinger. Grace skrattade och vi knöt ihop våra lillfingrar i ett barnsligt grepp som betydde att vi lovade varandra.

 

-Promsie! Sa Grace och vi lossade sedan greppet.

 

-Grace, Cassie?! Sa en röst bakom oss. Den var obekant och båda hoppade till en aning innan vi vände oss om. Det stod en kille som såg ut att vara några år äldre än oss. Han höll en påse och jag kunde gissa att den innehöll flaskor med sprit.

 

-Excuse me, and who are you? Frågade Grace oförskämt. Han skrattade hest och tittade sedan på oss.

 

-Well, you two were really drunk last night! Sa han och skrattade lite till. 

 

-Can you tell us what happend last night? Frågade jag ivrigt och han log snett.

 

-Sure, but then you have to walk with me. I'm a bit in a hurry. Sa han och vi reste oss kvickt ur sanden för att följa efter ... ja, han som visste en del av vad som hänt kvällen innan. 

 

-My name is Sam by the way, I guess both of you have forgot that... Sa han och drog fram ett cigarett-paket ur fickan. Han tände en och satte den i mungipan innan han vände paketet mot oss. Jag och Grace skakade snabbt på huvudet.

 

-You didn't say no last night... Sa han som om han försökte reta oss. Det fungerade. Vi hade följt med honom, så varför började han inte snacka. Vi ville inte vara ovetande, det var faktiskt det värsta jag visste.

 

-Dude, or Sam. Anyway... Listen! We don't have time for this! Just tell us about yesterday! Sa Grace som tappat tålamodet. 

 

-I really liked you more when you were drunk... Sa han som om vi inte skulle höra det. Det var tyst ett tag. Både jag och Grace behövde ta kontroll över våran plötsliga ilska.

 

-To be honest, I don't really know what happend to you yesterday and I don't get why you're so upset about it. You had fun! I came a bit to late last night and you were already there. We didn't really talk to each other, but I heard you laugh all the time! But, I get it. You are two of these perfect girls... Sa han och lät ironisk under den sista meningen.

 

-No, we're not! Sa Grace tufft och han tittade frågande på mig som om han väntade på att jag också skulle börja protestera.

 

-By the way. Where are you going? Frågade Grace för att byta samtalsämne. Hon sneglade på hans påse, som vi nu helt klart kunde se, innehöll alkohol.

 

-Oh, to the same place as yesterday, wanna join me? Frågade han och verkade förvänta sig ett snabbt nej. Men jag bestämde mig för att överaska honom. Jag satte armkrok med Grace.

 

-We're in. Sa jag och lyckades låta lika tuff som Grace tidigare gjort. 

 

-Cool! It's friday today, so it will be a bit crazier than yesterday... Sa Sam med en blinkning och jag insåg att han bara försökte skrämma oss. Vi fortsatte över stranden, tills vi kom till en plats som jag till min förvåning blev glad över att jag kände igen. Det var stället som André, dagen innan, hade visat oss till. Det var som en liten lägerplats nedanför de enorma klipporna och hög musik spelades.

 

-Isn't it our party girls from yesterday night?! Sa en förvånad röst och jag kände genast igen honom. André. Han hade mörk hy och välfriserat, svart hår som passade perfekt till de mörkt bruna ögonen. Han log stort med perfekta tänder medans han kom fram och kramade om oss. Vad som än hade hänt igår var det något som fått André att bli vår kompis, för jag skulle inte tro att han kramade om vem som helst.

 

Bara några timmar senare var stranden full av människor som dansade, badade och drack. Jag förlorade mer och mer förstånd för varje glas jag drack med okänd vätska. Jag hade tappad bort Grace i folkmassan, men inte ens det oroade mig. Spriten gjorde så att jag kände mig fri, utan en massa måsten. André hade hela kvällen dragit runt på mig, hand i hand och låtit mig hälsa på massa människor som jag sedan glömde namnen på.

 

-Here, take this one, I'll be right back! Väste André i örat på mig för att överrösta den höga musiken. Han räckte fram en halvt upprökt cigarett, som fortfarande var tänd. Jag tog ett bloss medan han försvann bland alla människor. Var det här mitt nya liv? Hade jag sjunkit så lågt att jag gick på strandfester med personer som inte hade egna liv och som gjorde allt för att bli fulla? Jag kunde inte tänka längre än så, för spriten tog övertaget och jag dansade vilt till musiken bland resten av alla människor som ville känna lycka bara för en kväll.