-Grace! We need to talk! Ropade Cassie så fort hon kom innanför dörren och jag ryckte till. Hon kom fram till mig efter att ha sparkat av sig skorna. När hon fick syn på vad som låg på bordet framför mig, så stannade hon tvärt.

 

-Grace? Sa hon frågande och jag sneglade skyldigt på skivan som fortfarande låg på bordet.

 

-Kevin gave it to me... Sa jag i ett försök att försvara mig själv och Cassie verkade ta det som en ursäkt. Hon sköt ner skivan från bordet så att den slog i golvet, utan att ge den en sista blick och satte sig sedan ner på en utav stolarna. Jag satte mig på den andra.

 

-Speaking of Kevin. There's something you need to know about him. The reason why he broke up with you. Började hon och jag visste inte om jag ville höra fortsättningen eller inte.

 

-Cassie, stop. He tried to tell me earlier, but I didn't let him explain. I'm so confused. Why does everyone want me to know about it?! Sa jag upprört.

 

-Cause you deserve to know! Sa Cassie och höjde rösten. Jag suckade bara.

 

-It will make it a lot easier to move on... Sa Cassie efter att ha lugnat ner sig igen.

 

-I thought we weren't supposed to move on. That we were going to live our lifes and just ignore the real world. Sa jag för att påminna henne om våra ''löften''- eller hur man nu skulle kalla det.

 

-That's the other thing we should talk about... Sa Cassie och tittade ner i marken som plötsligt verkade väldigt intressant. Vad var det hon försökte säga? 

 

-I think we should start to realize things... Sa Cassie och det lät som om hon pratade i gåtor.

 

-Like what? That we've been really stupid the last couple of days and should focus on important things instead? Frågade jag ironiskt och skrattade.

 

-Something in that way... Sa Cassie tyst och jag slutade genast skratta.

 

-What? Sa jag chockat och bara stirrade rakt på henne.

 

-Grace listen... I talked to Jake and he got me to understand how all this can get us in a lot of trouble. It was fun, and a nice experience, but we can't continue. Sa hon och jag kände mig sviken. Hon hade lovat mig att vad som än hände så skulle vi hålla ihop. Det hade vi inte nu. Hon hade kommit fram till det här beslutet helt själv. Jag svarade inte, utan låtsades tänka igenom vad hon sagt. Vadå problem? Det enda som skapade problem var att bry sig. Att bry sig om sin framtid, att bry sig om alla runt omkring, att bry sig om vad andra tyckte. Bara att bry sig. Man skulle bli förådd, sviken och sårad. Man skulle bryta ihop och till slut inte ha någon att bry sig om längre. Var det inte då bättre att man struntade i allt nu, medan man ännu inte fått alla svek som skulle stå en upp i halsen. Var det inte bättre att bara stänga av alla känslor medan man fortfarande hade chansen?

 

-I know it was to good to be true... Sa jag och reste mig från stolen och var ute ur rummet på några sekunder.

 

Cassie följde inte efter mig och det var jag tacksam över. För just nu ville jag avreagera mig ifred. Ändå lyckades jag stöta ihop med personerna jag ville träffa minst just nu.

 

-Hi, Grace! Sa Jake glatt och tittade sedan på Kevin som gick bredvid. Jag ignorerade dem båda och stötte till Jake extra hårt när tryckte mig förbi, mellan dem. Jake var ju faktiskt den som hade förstört allt mellan mig och Cassie. Jag kände deras blickar i nacken när jag försvann ut ur skolan och lät min ilska ta över.

 

 

-I bet she didn't take it really well... Sa jag när jag kom innanför dörren till Cassies och Graces rum. Cassie satt på en utav stolarna i det lilla köket och tittade drömmande ut genom fönstret.

 

-I never got to the Kevin-part. But the other thing about coming around wasn't any good thing for her to hear. She just ran out of here. Sa Cassie med en orolig skärpa i rösten.

 

-She'll understand... Sa jag lugnande, men Cassie vart inte lugnare för det.

 

-No, she won't... Sa hon och tittade sedan ut igen. Vad skulle jag göra? Jag visste ju inte vad jag själv skulle ha gjort om jag var hon, så jag stod bara där. Hon behövde ju min hjälp nu. Mitt stöd och mina tankar på allt. Men jag var inte till någon hjälp. Nej, sanningen var att jag fortfarande var lite paff efter att hon berättat om han den där Harry. Hur hon hade känt för honom. Det var ju så jag ville att hon skulle känna för mig! Men jag tröstade mig själv med att han hade sårat henne rejält och antagligen aldrig skulle få en andra chans, vilket bara var bra för mig. Jag fick plötsligt en idé.

 

-We could go for a walk and take some sort of picnic with us! Sa jag glatt och Cassie tittade på mig med ett litet leende.

 

 

Det hade redan börjat skymma när vi väl kom iväg efter en lång packningstid och efter att Cassie hade valt mellan alla sina tiotal tjocktröjor. Men till slut hade vi med oss några filtar och lite mat i varsin ryggsäck och var nu påväg ner mot stranden, för att sedan fortsätta över klipporna.

 

-Thank you for doing all this for me... Sa Cassie när vi gick över den fuktiga stranden. Jag log och tittade sedan upp för att möta hennes blick.

 

-I couldn't see you like that. You know... drunk and just... weird. Sa jag och försökte förhindra bilder på den konstiga, drickande Cassie, att tränga in i huvudet.

 

-I'm just worried about Grace. She doesn't have a friend like you. She doesn't have someone who can bring her down to the earth again. She's lost and does bad things because of that... Sa hon och jag la armen om henne utan att tänka efter.

 

-She has you! Sa jag uppmuntrande och Cassie log innan hon lät min arm ligga kvar. Vi fortsatte över stranden tills vi kom till klipporna. De var fortfarande varma från tidigare under dagen, då solen legat på. Vi gick tills vi kom bort från allt och den enda man såg var klippor och havet som fridfullt reflekterade himlens färg. Vi bestämde oss till slut för att lägga ut filtarna och sätta oss ner. Vi tog fram det vi hade hittat i kylen och som skulle kallas för middag. Det var faktiskt romantiskt att sitta där. Jag och Cassie. På en klippa med bara havet och fler klippor runt omkring. Det enda felet var att Cassie inte kände på det sättet.

 

Hon hade ju precis blivit sårad och var inte öppen för ett förhållande just nu. Så jag fick faktiskt ta och skärpa mig! Hon behövde mitt stöd som mest nu och om jag skötte mig, så kanske, kanske det skulle finnas en liten chans för oss i framtiden. Jag drömde vidare och märkte sedan hur Cassie tittade på mig.

 

-What? Frågade jag roat och hon skakade bara på huvudet.

 

-Nothing! Sa hon kort och skrattade sedan lite lustigt åt ingenting.