Gotta be us- Kapitel 44
Everywhere- Kapitel 44
Tidigare:
-Gissa vem! Sa en bekant röst och jag kände ett par händer för ögonen. Den rösten kunde man inte missta!
-Sarah?! Sa jag förvånat och snurrade runt. Jo där stod hon, min stora syster. Hon log stort och tog in mig i en kram. Inte trodde jag då att min oskyldiga syster, som inte visste någonting om vad som pågick, snart själv skulle hamna mitt i hela röran.
Cassies Perspektiv:
-Nice to be here again? Frågade Eleanor när jag låg i min egen säng igen. Jag nickade försiktigt för att det inte skulle göra ont i huvudet. Mamma hade gått för att prata med någon. Med vem och om vad hade jag ingen aning om, men antaligen skulle hon berätta att jag nu var tillbaks på skolan. Plötsligt slog det mig. Vart var Jake? Hade inte han något han skulle berätta för mig?
-El, do you know where Jake did go? Frågade jag och hon tittade genast ner i golvet. Ett tecken på att hon visste något hon inte berättade.
-Eleanor! Sa jag för att få henne att tala ut.
-Well... He kind of heard what you said to Harry... Sa Eleanor, men jag förstod inte.
-What did I say to Harry? Frågade jag, för att få henne att förklara allt lite tydligare. Eleanor tittade menande på mig som om jag själv borde ha listat ut vad hon försökte säga.
-You know Jake is in love with you, right? Frågade hon och jag spärrade upp ögonen. Nej, nej, nej. Det kunde han inte vara.
-No, that can't be true. Jake and I... we're just friends! Sa jag och Eleanor skrattade ironiskt.
-You're an idiot, Cass.. You really are! Sa Eleanor och fortsatte skratta sådär irriterande.
-But, alright. I'll go search for him. Sa hon sedan och jag log tacksamt innan hon lämnade rummet.
Jakes Perspektiv:
-Oh my God! När kom du hit? Frågade jag, överlycklig över att kunna krama om min syster igen.
-Typ igår, men jag är inte ensam... Sa hon och log klurigt.
-Är mamma och pappa med?! Frågade jag och tittade mig genast runt som för att få syn på dem.
-Eh, Jake. Du vet allt mellan mamma och pappa. Det vart typ värre. Mamma bor hos mormor nu... Sa Sarah och jag tänkte tillbaks på tiden jag varit hemma. Mamma och Pappa hade bråkat konstant. Det var om allt från oss och pengar, till en massa saker på deras jobb. Jag och Sarah hade den kvällen behövt somna med headset och dunkande musik för att kunna somna över huvudtaget.
-Är pappa med då? Frågade jag och Sarah nickade. Jag tittade mig ännu en gång omkring, men fick inte syn på den långa mannen som skulle föreställa pappa.
-Han försvann någonstans vid entrén. Följer du med och letar? Frågade hon och jag nickade. Vi gick och pratade på precis som vanligt. Om allt mellan himmel och jord. När vi skulle runda det sista hörnet för att sedan gå genom korridoren till entén, så lät jag Sarah gå först, men hon krockade in i en obekant kille. Jag tittade irriterat på honom och hans bruna ögon.
-Hey, watch out dude! Sa jag, som för att beskydda min syster.
-Sorry. I'm a bit lost, that's all. Sa han och log osäkert.
-Where are you going? Frågade jag, nu aningen lugnare.
-Ehm. I'm kinda searching for a roomnumber. My friend and I were going to see someone. Sa han och tittade sig nervöst omkring.
-Well.. Which number is it? Perhaps I could help you. Föreslog jag och han nickade medan han osäkert kliade sig i bakhuvudet.
-Ehm.. It's room hundred-seventeen... Sa han och jag fick en klump i halsen. Det var Cassies rum.
-Why? Who are you going to see and who's your friend? Frågade jag kritiserande. För jag var inte längre speciellt sugen på att hjälpa denna kille med extremt vackra ögon och stylat hår.
-Ehm, so... My name's Zayn and I'm here to meet Grace. Sa han och klumpen släppte aningen.
-And who's your friend? Frågade jag, fortfarande på min vakt.
-His name's Niall. Sa killen, som precis presenterat sig själv som Zayn. Då slog det mig. Niall var han som varit här häromdagen. Han som tagit hand om Grace när Cassie sprungit iväg och råkade ut för olyckan. Jag hade trott att han var här med Harry för att träffa Cassie som var tillbaks. Men tydligen var turen på min sida idag. För jag ville inte ha Harry nära Cassie, trots att hon inte kände något för mig. Harry skulle bara skada henne. Precis som Paul sagt när jag fick skjuts tillbaks till skolan.
-It's that way... Sa jag och pekade mot korridoren som ledde till rummet där Cassie nu befann sig.
-Thanks, mate. Sa han och skulle precis gå.
-But Grace isn't there. She has class by now. Sa jag och han stannade genast igen.
-Do you know when she finish? Frågade han och jag skakade på huvudet.
-I guess you'll have to wait. It's her first day with real lessons since a long time. She has been... like... a bit lost.. But I think she'll be glad to meet Niall again. Sa jag och Zayn nickade med ett leende.
-Yeah. And talking about Niall, I really think I should go and find him! Sa Zayn och försvann snabbt, utan att ens säga hejdå eller tacka för hjälpen.
-Vet du vem det där var?! Frågade Sarah och ryckte i min arm, så fort Zayn var utom synhåll.
-Ja, han sa ju det. Han hette Zayn. Sa jag och kom sedan på vad hon menade. Han var ju självklart en av dem från One Direction, eftersom både han och den där andra killen, Niall, var Harrys så kallade vänner.
-Han är berömd, Jake! Oh my God! Och jag fick inte ens en bild tillsammas med honom... Sa Sarah förtvivlat och jag skrattade ljudligt åt hennes galna fangirl utbrått.
-Oh thank God I found you! Sa plötsligt en röst bakom oss och jag snurrade snabbt runt. Där stod Eleanor, med ett osäkert leende.
-Me? Frågade jag förvånat och hon nickade allvarligt.
-You gotta talk to her. Explain everything! Sa Eleanor bedjande, men jag skakade snabbt på huvudet.
-I can't. Mumlade jag tyst.
-Yes you can! At least you should go visit her. I told her that I'll send you to her when I found you. She really wants to meet you, after your mysterious disappearance earlier. Sa hon och nu tittade hon på mig som om det var min skyldighet att förklara för Cassie.
-But... She's in love with Harry. Mumlade jag ännu en gång och förvånades över hur ont det gjorde.
-Yes, but you're still her friend! Sa Eleanor bestämt och jag insåg att hon hade rätt.
Graces Perspektiv:
Jag höll mig undan från alla. Eller. Nästan alla. Jag höll mig undan från Cassie för det hade blivit stelt mellan oss när jag besökte henne på sjukhuset. Jag höll mig undan från Jake, för han skulle bara fråga ut mig och sedan be mig ta hand om Cassie nu när hon hade det jobbigt. Jag höll mig undan från Kevin för jag ville inte påminnas om hur dåligt han fick mig att må. Och nu höll jag mig även borta ifrån Sammy. Hon skulle hata mig. Eller hon skulle inte hata mig för att jag svek henne direkt, hon skulle bara hata mig. För att jag återigen bestämt mig för att bara vara jag igen. Den enda jag just nu kunde prata med var Niall. Vi hade umgåtts en hel del de senaste dygnen. Och att han var irländsk gjorde bara allt så mycket bättre! Hans accent fick det på något sätt att kännas tryggt, som hemma.
-Grace! Ropade Cindys välbekanta röst genom korridoren när jag skyndat mig ut efter sista lektionen. Jag vände mig försiktigt om och hon kom med raska steg emot mig.
-I hope that you and Cassie have given all students the information-papers for the music competition... Sa hon i något som lät som en anklagelse.
-Music what? Frågade jag förvirrat.
-Oh no! It's in two weeks, Grace! Cassie was supposed to take your help and give them out to everyone. But apparently you two didn't. Grace, I've had enough now. I'm calling your parents! Sa hon och försvann nerför korridoren innan jag hunnit intala mig själv vad hon precis sagt. Om hon ringde mina föräldrar skulle hon behöva berätta allt. Allt om alla problem, mina betyg och att jag tagit droger. För det visste hon. Jag vet inte hur hon fått reda på det, men hon visste. Mina föräldrar skulle boka en flygbiljett hem åt i samma sekund som de fick veta och jag skulle aldrig få komma tillbaks hit. Det fick inte hända. Jag kunde inte åka hem. Inte nu.
-Hi there. Any homeworks I can help you with? Frågade en irländsk röst bakom mig. Jag vände mig och och Nialls blick blev genast orolig.
-What happend to you? Frågade han oroligt och jag insåg inte att jag grät.
-They're going to send me home... Sa jag och då brast det.
Kort, jag vet. Och jag var snabb i slutet, så det förklarar stavfelen (om det finns några) Ska försöka börja på nästa kapitel redan senare idag. Tack för att ni stannar kvar för att läsa min novell- trots den dåliga uppdateringen! xx
Kommentarer
Postat av: Bea
Super bra!
Har du kanske lust att göra ett länkbyte med mig? Har precis börjat och jag skulle behöva lite hjälp med att få några läsare.
Kram så länge!
Trackback
