-Any signal yet? Frågade Zayn trött.

 

-Nope... Suckade jag utmattat. Jag orkade inte gå längre. Man såg inte ens slutet av vägen trots att vi gått i mer än en timme. Hur hade vi egentligen lyckats hamna här ute. Det värsta var värmen. Det liksom ångade om vägen vi gick på. Utan att tänka mig för så kavlade jag lätt upp armarna på min långärmade tröja.

 

-What's that? Frågade Zayn och pekade menande på de rosa tiotals sträcken längs mina armar. Jag drog genast ner tröjan igen, nervös över att han precis sett min största hemlighet.

 

-Nothing! Sa jag snabbt och Zayn tog tag i mig för att få mig att stanna.

 

-Is that what I think it is? Frågade han och jag drog tillbaks min arm för att visa att det var något jag inte ville prata om.

 

-Just let it go... Uppmanade jag och han fnös.

 

-Like if! So what, you're a selfharmer? Frågade han bara sådär rakt ut.

 

-Don't say it like that! Fräste jag och han hajade till.

 

-Like what? Frågade han förvirrat.

 

-Like you know exactly what it means and like it surprises you that I'm doing it. I bet you don't even know why people are doing it. Cause you don't know a shit about being sad. You have everything Zayn! Money, fame, people who loves you, a whole family and four best friends. End of story... Sa jag och insåg snabbt att jag grät. Jag gick om honom i ett ökat tempo som om jag fått tillbaka all min kraft bara sådär.

 

 

-Hi... eh, it's me. Where are you? Det var ännu ett meddelande som Eleanor hade pratat in på min mobilsvarare. Jag ignorerade det bara. Jag var inte redo att prata med henne än.  

 

-Actually... I don't think I have something special to do today. So do you wanna hang out or something? Frågade jag, precis när hon var påväg att svänga in på vägen mot hotellet.

 

-Okay. Let's make a deal! I can spend the day with you if you promise that we won't talk more about my parents! Sa hon allvarligt och jag nickade snabbt.

 

-Deal! Sa jag och hon log smått.

 

-So where are we going? Frågade hon sedan och jag tänkte efter.

 

-Are you okay with staying away from all the public places? Frågade jag osäkert och hon tittade frågande på mig.

 

-What exactly do you mean when you say public places? Frågade hon och jag ryckte på axlarna.

 

-The mall, the streets, the hotel, all the beaches and everywhere else where there's people. Sa jag och hon höjde ögonbrynen.

 

-Dear Louis Tomlinson. You're in LA. There's no such places around here. But I've got an idea. Sa hon och gjorde världens U sväng och körde tillbaka på vägen vi kom ifrån.

 

-What are you thinking? Frågade jag klurigt.

 

-Let's do all of those things you just said you didn't want to. But none is gonna know it's you. Sa hon med ett litet leende som sa att henne idé skulle fungera alldeles perfekt.

 

 

"You don't have to worry about the song, I'll fix it somehow!" Fick jag som svar från Melissa via sms. Jag suckade bara och tittade upp på Cassie där hon satt, tätt bredvid Harry.

 

-Are we just gonna sit here all day or what? Frågade jag när jag tröttnat på den irriterande tystnaden.

 

-Are you suggesting something? Frågade Harry och gav mig en dömande blick, utan att tänka på det. 

 

-We could go out.. And... Jag hann inte avsluta min menig för Harry la sig i. 

 

-And get ourselfs killed by all our crazy fans who doesn't even know who Cassie is?! Great idea! Sa Harry ironiskt och jag såg hur Cassie gav honom en varnande blick för att visa att han gått för långt. Själv tyckte jag bara att hans svar varit upprörande. Han sa precis att han inte kunde visa sig själv på gatan utan att skapa kaos. Insåg han inte själv vilka friheter han tog ifrån Cassie när hon snart inte heller skulle hamna i exakt samma situation. 

 

-Why don't we just stay inside and watch some movies? Föreslog Cassie och jag visste redan hur det skulle sluta. Cassie skulle somna med Harrys arm runt sig innan filmen ens hunnit börjat. Och Harry skulle titta mer på henne än på den lilla tv skärmen. Han skulle titta på henne på det sättet jag alltid velat se henne. Och under hela denna tid så skulle jag tvingas stilla helt ensam i fåtöljen jag redan satt i. 

 

-Actually. I should spend some time with my dad since he and my sister is leaving tomorrow! Sa jag innan vi hann bestämma oss för det där med filmerna. Jag ville smita så fort jag kunde och jag förstod att min lögn varit ganska genomskinlig. Alla i rummet visste ju hur jag kände för Cassie. Men jag lämnade rummet innan någon hann säga något.

 

-Pappa! Jag knackade på dörren in till hans hotellrum, men fick inget svar. Jag insåg att han antagligen var med sin nya livskärlek även kallad Cassies mamma. Jag gick ner till receptionen igen och bad om rumsnummret för Cathrine Black. Tydligen var det rummet snett mitt emot min pappas och jag knackade osäkert på dörren. Jag hade antagit att det var Cathrine som skulle öppna, i bästa fall min pappa. Men där stod någon helt annan.

 

-Jake? Sa Eleanors röst frågande och jag bara stirrade på henne tills hon harklade sig osäkert.

 

-Sorry, what are you doing here? Frågade jag med tanke på att Cassie egentligen var helt utom sig av oro för henne, även om hon inte ville erkänna det.

 

-I had nowhere to go, so Cathrine sort of forced me to stay with her. Sa hon och log försiktigt. Jag nickade när jag förstod hur allt gått ihop.

 

-You know she's worried about you, huh? Sa jag och behövde inte ens nämna Cassie vid namn för att Eleanor skulle förstå att jag menade henne. Eleanor nickade tveksamt.

 

-But she hates me though... Mumlade hon ansträngt och jag hade gjort allt för att höra vad de egentligen pratat om kvällen innan. Cassie hade ju gjort allt för att slippa prata om det och ingen annan visste ju riktigt vad som hänt. Jag hoppades på att Eleanor skulle kunna förklara en del, men ville inte fråga det första jag gjorde.

 

-Are you searching for Cathrine? Frågade Eleanor till slut när tystnaden varat allt för länge.

 

-No, actually, I'm out, looking for my dad... Svarade jag med ett tveksamt leende och hon nickade innan hon steg åt sidan och lät mig passera henne, in på hotellrummet.

 

-Thomas, Jake's here! Ropade Eleanor och jag fick ännu en gång den där konstiga känslan. Jag var inte speciallt van vid att folk runt omkring mig nämnde min pappa vid hans namn. Han hade aldrig varit den där sociala typen och mina vänner sa alltid "Din farsa" om de överhuvudtaget pratade om honom. Att alla helt plötsligt pratade om honom runt mig kändes så otroligt skumt. Först Cassies mamma och nu Eleanor. Det var som om alla kände honom.

 

-Oh, är du okej grabben? Frågade pappa när han fick syn på mig. Han och Cathrine satt vid det lilla borden, med varsin kaffekopp och ett fat småkakor. Stolen bredvid deras var tom, vilket antagligen var där Eleanor tidigare suttit. Det såg mysigt ut. Tre människor, inte ens släkt, eller relaterade till varandra på något speciellt sätt, som satt där med fika och lät sina skratt fylla det lilla rummet. Ibland önskade jag att jag också kunde få ha det så. Det var min pappa som satt där, men jag hade aldrig sett honom sån. Han hade aldrig suttit med mamma sådär förut innan det tog slut mellan dem. Han hade alltid tagit sitt kaffe och druckit det framför tv:n medan han skickade iväg viktiga mejl till jobbet. Sedan såg man honom inte förrän på kvällen till middagen. Helgerna hade han alltid uppbokade eller så skulle han ut och storhandla mitt bland alla stressande människor. Aldrig hade jag sett honom så avslappnad som nu, men han passade in där. Med ett charmigt litet, gubb leende på läpparna, trots att han såg rätt ung ut för sin ålder.

 

-Ähh... Aa, jag tror det. Ville bara kolla vad du höll på med. Förresten, vart är Sarah? Frågade jag och förvånades över hur konstigt det kändes att prata svenska igen.

 

-Jag försökte ringa henne, men hon är väl upptagen skulle jag gissa... Svarade han och jag kunde föreställa mig vad han trodde om henne. Han trodde antagligen att hon hoppade runt mellan olika killar varje kväll, lika okänslig som alltid. Men han kände henne inte, just för att han aldrig haft tid att lära känna henne ordentligt. Killarna hon tidigare dejtat hade sårat henne och hon hade bara varit stark när hon gjorde slut med dem. Inte vem som helst skulle kunna bryta kontakten med någon man lagt så mycket tillit och kärlek på. Men de hade alla varit idioter, så hon hade gjort helt rätt.

 

-Jahapp, jag antar att jag sticker igen då... Svarade jag och började gå tillbaka mot dörren. Jag hörde fotsteg efter mig och skymtade Eleanor i ögonvrån.

 

-Are you going again? Frågade hon när jag öppnat dörren och tagit ett steg ut.

 

-Yeah, I'm gonna look for my sister. Svarade jag och hon nickade förstående.

 

-So... you're busy? Frågade hon och jag undrade genast vad hon menade.

 

-Why? Frågade jag.

 

-No... eh, I just thought that maybe we could hang out or something... Sa hon osäkert och jag förstod henne. Att hänga med två medelålders människor som dessutom var nykära skulle vem som helst vilja undvika. 

 

-Yeah.. Of course. But do you mind coming with me to the mall, cause I still have to look for my sister. Svarade jag och hon nickade glatt innan hon också gick ut genom dörren och stängd den efter sig. 

 

 Äntligen! Nej, jag är inte tillbaka, men under den senaste tiden har jag haft så mycket extra inspiration, att det blev ett kapitel. Tack återigen för att ni stannar! Kommentera vad ni tycker.