Gotta be us- Kapitel 37
Bitch, please!- Kapitel 37
Tidigare:
-It's like we're strangers now... Sa jag dystert och Grace slutade skratta och tittade på mig igen. En blick som sa flera olika saker på en gång. Men jag hann uppfatta en sak. Innerst inne ville hon ha min hjälp.
Graces Perspektiv:
Svart, svart och mer svart. Att vara bakfull började bli min nya vana. Minnet kom alltid tillbaks i små delar, var för sig. De senste tre dagarna hade jag hållt mig borta från Cassie och hon verkade ha undvikit mig med. Det hade varit sedan den där natten när jag för första gången kände ett hugg i hjärtat och skuld för vad det var jag höll på med. När Cassie sa att vi betedde oss som främlingar.
-Hey, forget about it! Sa Sammy som satt på min högra sida uppe på den höga klippan. Sammy, eller Samantha som hon egentligen hette hade varit personen jag hängt med de senaste dagarna. Hon visste om de bästa festerna, kände de bästa langarna och var i behov av sällskap. Men de första hon sagt till mig var att om jag någonsin kallade henne för Samantha skulle hon göra mitt liv till ett helvete. Självklart hade jag tagit till vara på den varningen och så länge jag inte backade och visade mig feg när det gällde att testa nya ...grejer, så accepterade hon mig. Jag hade berättat om Cassie för henne, dumt nog. Och hon tyckte bara att jag skulle skita i henne. Själv hade hon inte sagt någonting om sitt privatliv förutom att hon aldrig visade tillit. Inte för någon. Om jag inte varit hög dygnet runt hade det antagligen skrämt mig. Hon var en sån där kall person, som inte backade för något eller någon. En sån person som lätt skulle kunna utföra mord och andra galenskaper. Men hon var min väg till det lättare livet jag levde just nu.
-Yeah... Svarade jag och hon räckte över sin halvrökta cigg till mig. Jag tog ett bloss och insåg att jag inte längre hostade när röken försvann nerför strupen. Enligt Sammy hade man då kommit över nybörjar stadiet och jag visste inte om det var possitivt eller negativt.
Cassies Perspektiv:
-And this is Melissa, she's new here, and I expect you to show her around after this lesson! Sa Richard strängt och jag tittade upp på den nya tjejen som satt mitt emot mig i ringen vi bildat inne i musiksalen. Hon tittade sig kaxigt omkring på oss andra som satt i ringen och lät blicken stanna på Jake som satt ovanligt långt ifrån mig. Hon granskade honom ett tag med sina välsminkade ögon och plutade med sina läppglans-läppar innan hon tackade Richard för upplysningen med en stämma som lät sådär speciell. Att hon hade sökt musikprogrammet på den här skolan, var bara förvånande. Det skulle förvåna mig om hon ens kunde ett enda ackord på gitarren. Hon såg inte det minsta ut som en sån där person som praktiskt taget lever för musiken. Hon såg bara ut som en sån där bitching barbie som förväntar sig att man ska buga sig inför en. Hon märkte att jag granskade henne och stirrade bara överlägset på mig. Jag vände genast bort blicken, men ångrade mig snabbt, eftersom jag kom på att precis lagt mig i underläge. Inte vända bort blicken, Cassie!
-She can join us! Sa Jakes röst och jag tittade frågande på honom. Vad hade jag precis missat?
-What? Frågade jag förvirrat, men Richard verkade misstolka det som något negativt.
-Excuse me, Cassie... Do you have something against Melissa to join you two? Frågade Richard och jag förstod hur mitt ''what?'' måste låtit. Jag hade ju bara inte hört vad det var Jake hade erbjudit oss att göra. Det var ju inte tänkt som en protest eller något.
-No, not at all! Sa jag och Richard gav mig en varnande blick innan han avslutade med en påminnelse om att låten skulle vara klar inom några få veckor. Sedan försvann alla åt olika håll precis som vanligt. Jag hade ingen lust att gå till stranden idag. Det hade varit samma väder tre dagar i sträck. Mulet, grått och regn som hängde i luften. Jag väntade in Jake och Melissa som tillsammans var sist ut ur musiksalen. De skrattade åt något och jag himlade bara med ögonen. Hon hade honom redan lirkad runt sitt lillfinger och jag hade aldrig kunnat ana att Jake var så lätt fångad. Men jag kunde ju inte säga någonting till honom nu. Det vore konstigt eftersom vi inte hade pratat med varandra på två dagar typ. Jake gav mig en konstig blick som jag inte kunde läsa när de båda väl kom kram till mig.
-So, where are we going? Frågade Melissa och verkade lite väl förväntansfull.
-I don't know... Sa jag dystert och tittade bort.
-We can go to my place. I live like just ten minutes from here! Sa Melissa glatt och Jake verkade tycka att det var en super idé. Hon var alltså inte en utbytes student, utan bodde här i Los Angeles. Vi gick mot utgången av skolan. Melissa först, med steg som liknade en modells. Sedan Jake, med gitarren i handen. Längst bak gick jag med mitt texthäfte och hade tappat all lust för det här låt-arbetet. Jag ville inte ha Melissa i min grupp. Det var jag och Jake som skulle vara tillsammans. När vi kom ut på parkeringen drog Melissa fram en bilnyckel ut fickan och en maffig, rosa bil pep till.
-Wow! Sa Jake imponerat och Melissa log brett och gav mig en blick innan hon satte sig bakom ratten.
-What are you waiting for? Frågade hon återigen med en sån där bitch-stämma. Jake hoppade in i passagerar-sätet och jag hamnade därmed ensam i baksätet. När vi väl satt till rätta skulle hon självklart dra ut på gränsen ännu en gång. Hon startade motorn och tryckte sedan ner en knapp som försiktigt hissade ner taket på bilen. Allt var bara så överdrivet att jag hade lust att hoppa ur bilen igen. Jag trodde att tjejer som hon bara existerade i filmer. Där det kommer en ny bitch till skolan som ska köpa andras vänskap och respekt med dyra prylar. Vem i vår ålder hade liksom en sån här bil? Vi körde längre än vad jag väntat mig, till en del av Los Angeles jag absolut aldrig skulle kunna sätta mig själv i. Dyra hus låg längs den breda gatan vi åkte på, men cirka femtio meters avstånd från varandra. Vi forsatte förbi den gatan, till något som liknade ett slott. Melissa parkerade snyggt på den grusade uppfarten som ledde till en trappa som sedan ledde upp till dörren. Jag kunde knappt röra mig. Att sådana ställen ens fanns. Det var inte verkligt. Hela hon var inte verklig.
-This is cool... Sa Jake lite över fascinerad. Jag hann se hur Melissa tittade på honom innan hon klev ur bilen och bara lämnade den ståendes på grusvägen. Vi blev rundvisade i det enorma huset som hade fyra våningar och totalt tio sovrum. Det var verkligen svårt att tro att sådana ställen ens kunde existera. Till slut hamnade vi i köket, om man nu kunde kalla det för kök. Melissa bjöd oss på någon konstig läskliknande drink och började sedan bläddra i nån modetidning medan hon lutade sig mot köksbänken.
-So... how far have you come with the song? Frågade Melissa och det förvånade mig att hon faktiskt lät intresserad.
-Cassie is working on it, aren't you? Frågade Jake och tittade på mig efter att ha ställt ner sitt toma glas.
-Of couse... Sa jag och la upp mitt text häfte på köksbänken. Jag vände det åt Melissas håll och lät henne läsa.
-So it's an acoustic love song? Frågade hon och lät inte förvånad. Som om hon hade väntat sig det.
-Yeah... Svarade jag, en aning undrande, som om det var något fel med den.
-Could we change the rhythm and lyrics if I don't think it's good? Frågade hon med fortfarande helt perfekta, läppglanstäckta läppar som formade ett bedjande leende. Där gick min gräns. Hon kom som ny till skolan jag redan gick i. Hon spanade in killen som kysst mig och som jag var rädd att förlora. Hon försökte vinna respekt av mig igenom att vis upp sitt hem och nu ville hon göra om min låt. Nej, det gick jag inte med på. Men det var fel tillfälle att få ett utbrott på. Om jag ifrågasatte henne nu skulle jag säkerligen få gå tillbaks till skolan och den biten var jag mer än villig att skippa. Så jag bet mig hårt i tungan och log ett tillgjort leende som svar. Melissa verkade inte förvänta sig något mer och tittade däför ner på texten igen.
-So, were are we supposed to play? Frågade Jake när Melissa läst igenom texten. Hon visade oss igenom ännu en korridor och öppnade dörren som var längst in. Och jag som inte trott att huset kunde bli maffigare. Bakom dörren fanns en musikstudio. Även fast jag inte ville, så blev jag imponerad. Det fanns flera inspelningsbås, ett stort trumset, flera olika slags gitarrer och fler intrument som jag inte ens orkade memorera namnen på. Jag drog handen över det enorma tangentbordet med knappar och spakar som bearbetade allt ljud. När jag vände mig om såg jag Jake som nästan dreglade över alla gitarrer. Sedan såg jag Melissa som betraktade mig. Hon gick emot mig och jag drog hastigt till mig handen, i hopp om att hon inte skulle skälla ut mig för att jag pillat på saker jag inte fick röra.
-Are you two a couple? Frågade hon rakt ut, bara sådär, men noga med att Jake inte skulle höra. Jag reagerade starkt på det hon sa och visste inte riktigt vad jag skulle säga. ''Nej, han har bara kysst mig, men det blev inget för han känns mer som en bror för mig. Men vi bråkar just nu och jag vill inte att du ska ta min plats i hans liv'' Jag skakade bara på huvudet och hon sken upp en aning, antagligen glad över mitt svar.
-Do you know if he is dating someone else? Frågade hon och jag vet inte vad som flög i mig.
-Yeah... He dates my roommate, Grace! Sa jag och visste att hon skulle ta det. Jag var ju bra på att ljuga.
-Oh, then I have to meet her! Sa hon och verkade obekymrad medan hon gick över rummet till Jake. Det tog ett tag innan jag insåg vad jag precis gjort. Jag hade precis hittat på att Grace, som nu för tiden alltid var full och Jake, min vän som kysst mig, hade ett förhållande. Och varför hade jag egentligen gjort det? Jo, för att jag inte ville att Melissa skulle intressera sig av Jake. Det var egentligen fånigt. Jake kunde ta hand om sig själv och jag hade ingen aning om varför det gjorde så ont i mig när jag insåg att han måste få älska andra tjejer. Jag hade nobbat honom, åkt hem till England- och nu kommer det: blivit kär i Harry. De senaste tre dagarna var det allt jag kunnat tänka på. Jag var kär. På riktigt. Jag hade erkänt det för mig själv och det svar svårt nog. Ingen annan i hela världen skulle få veta om det. Ingen!
När vi väl satt tillrätta i musikstudion, på varsin stol och Jake med gitarren i famnen, så frågade Melissa om hon kunde få testa sjunga låten en gång på egen hand. Jag fick ännu en gång bita mig själv i tungan och nickade sedan åt henne som ett 'okej'. Jag trodde att hon var tillräckligt redan. Att hon bodde här, att hon hade en sådan bil, att hon stötte på min kanske enda vän och att hon såg ut som en riktig barbie. Allt det var ju redan för mycket. Men när hon väl började sjunga sjönk mitt självförtroende så förfärligt lågt. Hennes röst var rentutav perfekt. Jag såg Jake le stort innan han fortsatte spela låtens alla ackord som jag själv skrivit ner.
-That was incredible! Sa Jake när hon tystnat och låten var slut. Jag bara satt där. Hon log bara och denna gången såg det faktiskt äkta ut.
-So, Cassie... I thought you could sing along just in a bit of the end! Sa Melissa och jag råkade bit hål på tungan.
-Cassie.. hi? Sa Richard förvånat när jag knackade på i musiksalen.
-Could I help you? Frågade han, fortfarande en aning förvånad. Det var sent efter middagen och jag hade innerligt hoppats på att Richard var kvar i musiksalen så att jag kunde be honom om en sak. Jag hade haft ren tur.
-Yeah... I want to play my song alone. Sa jag och Richards ögon sa att han förstod vad det handlade om.
Det är sådana här kapitel jag vill ge er hela tiden. Där det händer mycket, där nya personer kommer in i handlingen och många nya tankar väcks. I de kommande kapitlen ska jag verkligen få upp handlingen en aning. För under den senaste tiden har det varit samma gamla problem, men samma gamla människor.
Glöm inte TÄVLINGEN! - http://infectionofonedirection.blogg.se/2013/april/tavlingen.html#comment
Kommentarer
Postat av: emilia
Jag har gjort länkbytet med dig nu och skulle vara glad i fall du gjorde det samma och kommenterade när du gjort det!
Kramar!
Trackback
